Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vin
•Ja, kftra kyrkvärden, dessa äro för mig af den
vigt att jag icke ens sjelf kan bestämma den.»
Och häri hade jag visserligen rätt. Det var
icke blott Waldemar Klein jag tog pr påsen, det var
hela mitt blifvande författarskap, hvilket eljest med
detta arbete gått förloradt, ty jag hade ärft
tillräckligt af min salig faders lynne för att tro det denna
första svåra motgång varit en tydlig varning att ej
gifva mig in på en bana, der jag kanske skulle skörda
allt annat än framgång.
Det är öfverflödigt nämna att kyrkvärden blef
fullkomligt belåten med sin affär. Vi skildes åt under
det lifligaste utbyte af vänskapliga tänkesätt............
•Tag kommer nu till den andra tilldragelsen.
År 1833 leranade jag som enka (efter
provinsialläkaren Axel Flygare) det för mig kärt blifna
Småland och hade icke hunnit längre än till Ingelstads
gästgifvaregård, belägen sex fjerdingsväg från Ljungby
köping, i hvars närhet vi bott, då jag möttes af ett
äfventyr, som djupt fästade sig i mitt tacksamma
minne.
Jag hade med minn tvänne barn in träd t i den
anvisade kammaren och satt vid fönstret och såg
efter om min tjenstflicka skulle komma in med de
väntade sakerna, då jag i stället fick se cn ung
officer gå fram till min vagn, som var mycket enkel,
och syna den på alla sidor, lyfta på hjulen och göra
allehanda undersökningar, som väckte min största
undran.
Straxt derefter inkom flickan, som hela tiden stått
och gapat på officerens företag, och meddelade att
•löjtnant Klein» anhöll att få tala med mig i en sak,
som var mycket angelägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
