Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnade hon åt Klein ett hopviket papper, säker att hnr» skulle
finna den summa det inneslöt, ganska frikostig för hennes
vil-kor, hvarpå hon nedslog ögonen, nog blygsam att icke vilja se
hans öfverraskning.
Men då doktorn utsträckte sin hand för att på sidan om
henne upptaga något, kunde hon ej undvika att se upp, och
den blick, som då mötte hennes, uttryckte allt utom erkänsla.
En lång obehaglig tystnad inträdde.
Klein insåg tydligt att fru von Horst ville begagna lä*
k&rearfvodet såsom en anständig förevändning att tillkännage
det han borde upphöra med sinn besök. Han behöfde några
minuter för att beherrska sig efter en sådan öfverraskning.
Han hade med oro och förundran öppnat papperet; men då
bankosedlarne strålade mot honom, släppte han dem bestört i
golfvet, och det var i det ögonblick han åter skulle upptaga
dem, som han och fru von Horst komrno att se något djupare
än förut in i b varandras tankar och bevekelsegrundcrna för
hvarandras handlingssätt. Hon å sin sida fann genom denna
enda blick, de vexlat, att hon begått ett stort misstag samt
att hon handlat klokare att låta sak<‘ii hafva sin gång; ”men",
inväude modersförsigtigheten, hvem kan våga att för
möjligheten af så ovissa förhoppningar sätta sitt enda älskade barns
lugn på spel? Jag undrar huru det nu skall sluta — tystnaden
måste en gång brytas."
Klein uppreste sig med värdighet, hopvek de nämda
oro-stiftarne i pupperet, lade dem på bordet, vände sig till fru von
Horst och yttrade med en ton, ursprungligen förtrytelsens, men
hvilken betydligt dämpades uf en annan känsla, lika mycket
sårad som hans stolthet:
r’Min fru, jag kan ur två skäl icke emottaga dessa
penningar. Först, emedan min vård under och efter er sjukdom
cj varit den, för hvilken läkaren vill uppbära arfvode i utbyte
mot sina bemödanden. Och för det andra inser jag att ni
haft för afsigt att på detta sätt ernå ett ändamål, hvartill ni,
ursäkta min uppriktighet, kunnat välja mindre stränga medel/
Han gjorde en kall bugning, och tog sin hatt.
"Men hvad i all verlden kommer åt min doktor !n ropade
fru von Horst med en så mästerligt naturlig min af förundran,
att Klein icke kunde neka att lägga sin hand i den till
honom framräckta. ’*Så skola vi icke skiljas!" tillade hon
vänligt. rEhuru jag ej förstår mig på ungt folks finkänslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
