Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delaktigt utseende, en ståtlig hållning, milda drag och ett
uttryck af allvar och godhet på den rena pannan.
”God afton, bästa fru von Horst!” sade han med en
närmare bekants förtroliga hjertlighet, under det han efter en
lätt, men vördnadsfull nelsning intog en stol bredvid
värdinnans. ’Jag har dröjt i afton, men anordningarne för ett till
i morgon uppgjordt lustparti hafva uppehållit mig . . . Jag
hoppas er helsa fortfar att vara god?’r En talande blick åt
den tomma platsen vid det lilla bordet kunde visst också gälla
som en fråga, men fru von Horst låtsade icke märka den
senare, i det hon så mycket ifrigare upptog den förra.
”Jo, tack vare den gode guden och edra omsorger, herr
doktor, jag kan såga att jag icke på många år befunnit mig
så väl som nu, hvarföre jag hoppas ni tillåter mig sluta med
all medicin.”
”Såvida icke ni, min fru, för mina fortfarande besök på
medicinens räkning’ , yttrade Klein med lätt skämt, ”så är det
ju redan flera veckor sedan ni upphörde att begagna det jag
föreskrifvit.”
vAck, herr doktor, hvad säger ni!” svarade hon brydd.
”Jag menar kinadekokten, som jag ännu dricker.”
”Den kan frun gerna också sluta med, när krafterna äro
återställda . . . Men, tillåt mig fråga, får jag ej se fröken i
afton ? ”
”Några små hushållsbestyr!” ursäktade mamma, "Maria
är snart här. Låt oss emellertid samtala litet med
hvarandra^
Doktorn, som var på vägen att draga sig till andra
ändan af rummet, nödgades vid denna inbjudning åter sätta
sig.
Fru von Horst hostade ett par gånger, steg upp, gick till
en byrå, framtog något och satte sig åter.
? Min gode herr doktor”, började hon med det mest
förbindande uttryck i ton, vjag blyges att ej förrän nu hafva
varit i tillfälle att afborda den del af min skuld, som redan
längesedan bort vara i edra händer. Hvad den andra, min
tacksamhet, beträffar, för den vänskap ni enskilt visat oss
under denna pröfningstid, vet jag att den aldrig kan godtgöras;
den kan endast kännas, ej uttryckas.”
Efter denna förberedande inledning, hvilken i fru von
Horsts tanke var ett non plus ultra af grannlagenhet, öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
