- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
28

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sidan af salen, der våra resande stodo. Så snart de satt sigt
närmade sig så småningom en hel svärm herrar.

”Herr pastor,” frågade brukspatronen och ryttmästaren
nästan på en gång den af sina bekanta, som lofvat vara deras
vägvisare, ”hvilka äro dessa damer?”

”Friherrinnan H—d och fröknarne hennes döttrar.”

”Vill ni vara god och presentera mig för dem, innan den
loverande skaran hinner fram!” tillade lifligt ryttmästaren.

Detta var snart gjordt, och straxt derefter hvirflade han
i en liflig vals om med en af de vackra fladdrande
blommorna.

”Nå,” sade ryttmästaren småleende, till sin vän, ett par
timmar 6enare, ’hvad säger du?”

”Att jag nu går och lägger mig!” svarade
brukspatronen.

”Jag kommer snart efter!” försäkrade baronen, och sökte
behändigt komma i samtal med pastorn. ”Rätt hyggliga flickor,
de der unga damerna! Känner herr pastorn familjen?”

”Ja, bevar6 .... major H—d, fadern, är en hedersman,
men fattig på allt utom på döttrar och förhoppningar om goda
mågar. Dagboholm år en klen gård, och friherrinnans lyx och
fåfäng––”

”Om förlåtelse, herr pastor,” afbröt ryttmästaren, som nu
hört mer än nog, ”jag ser att St—hal redan begifvit sig
härifrån .... jag får äwn tacka för nöjet af er bekantskap.”
Och med en lätt bugning försvann vår baron.

Då herrarne följande morgon vaknade, hörde de med
förundran cn munter sång nedifrån, jemte stoj, skratt och
klingande med glas. De gingo ner och funno hela sällskapet
sysselsatt vid frukostborden. Medlidsamt drogo de på
munnen, när de vid inträdet i samlingsrummen blefvo varse den
förändring, som dagsljuset framställde på damernas såväl
dräg-ter som ansigten. I en sal på andra sidan drucko herrarne
dragonpunsch och rumlade dugtigt om. Mången fru stod
för-gäfves i dörren och vinkade med näsduken signal till uppbrott,
och klockan var 1 på dagen, innan det blef så lugnt att våra
vänner kunde tänka på resa och afsked.

”Jag har en plan,” började brukspatronen, då de nu,
obehagligt stämda af den stundande skilsmässan, sutto bredvid
hvarandra på soffan. ”Vill du ej följa mig på min resa?
Den skall ej blifva utan intresse. Ett par månader i Köpen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free