Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då dubbeldörrarna öppnades och brnksherrn inträdde, åtföljd af
sin gäst.
I stolt medvetande af sin fullkomlighet uppsteg Julie,
då fadern presenterade ryttmästaren baron von K—; och de
enkla efterföljande orden ”min dotter” ljödo i en ton så
full af ljut tillfredställelse att Julie fann sin far vara en
krona bland fäder. Ku kom ordningen till Karolina.
Rytt-mästa-rens blick öfverbalkade, under hans lätta behagliga bugning,
hela flickans person. Han, en kännare af det sköna, fann att hon
Tar ganska vacker, men bredvid Julie var detta ocksä allt hvad
baronen kunde finna. Han vände sig genast till sin unga
värdinna och beklagade med den mest utsökta artighet i ton och
uttryck att nödvändigheten tvungit honom till den djerfheten
att på ett så besvärande sätt taga sitt värdfolks gä9tfri
anspråk.
”Nämn det ej så, herr baron!” inföll Julie. "Gustafs vän
kan aldrig i min fars hus blifva en besvärlig gäst.. . Vi?
beklaga alla uppriktigt er olycka.*’
"Med er tillåtelse, min nådiga,” yttrade baronen i lätt
sällskapston, hvilken var hans egentliga element, “begagnar jag
edra egna ord: ’Nämn det ej så!’ Denna olycka, som ni be-
hagar kalla den, anser jag som den största lycka, ty den
tillåter mig att längre än jag vågat hoppas få qvarstanna på
Knapergården, och det år endast Gustafs betänkliga tillstånd som
kan förminska glädjen af den fullkomliga trefnad, jag här känner.”
”Sannerligen, herr ryttmästare," skämtade Julie, ”ni måste
erkänna att alla Martis söner hafva en oöfvervinnelig
benägenhet att öfva sig i galanteriets konstrika språk utan afseende på
tid och rum. Jag ville nästan tro att detta är en småsak,
den ni aldrig tar i betraktande, eller måhända misstager jag mig,
ooh ni är törhända älskare af ensligheten. I sådant fall
bekänner jag att det dystra ovanligt mörka hörnrummet, ni bebor,
eger alla anspråk på trefnad. “
”Ehuru, min nådiga, jag sällan gör mig skyldig till en så
stor förseelse som den att vara af olika tankar med ett
fruntimmer, ser jag mig likväl nödsakad att nu göra ett undantag
i regeln, ty utan att det ringaste känna mig saker till något
af edra påståenden, vidblifver jag af full öfvertygelse mina egna
och kan försäkra att jag icke vill utbyta detta ensliga rum mot
något annat, vare sig här eller bland alla verldens rum.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
