Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta sista yttrade hon i en sarkastisk ton. På Karolinas
bleka ansigte uppspirade med beundransvärd hastighet de
friskaste purpurrosor, små alster af den sårade sjelfkänslan.
En hög grad af värdighet låg i hennes ton, då hon svarade :
”Jag lemnar åt din egen rättskänsla att bedömma
grann-lagenheten af ditt sista yttrande* Julie, men hvad ryttmäslaren
angår så tillåt mig anmärka at$ du begår ett misstag, om du
tror att han lemnat Gustaf all den uppmärksamhet och det
verkliga deltagande, han törhända hade skäl att vänta af den, som
kallar sig hans vän. Nästan alla stunder af dagen är han
upptagen af jagt eller samtal med dig. Jag förstår* blott icke huru
han så snart blef bra i armen. Det är ej mer än en månad
sedan han bröt den ur led, och nu handterar han bössan med
en ledighet, som år förvånande.*’
DerfÖr prisar han sin goda natur!” svarade Julie.
”Dessutom, ’ tillade hon, hjertligt glad att komma ifrån det ämne,
hon förhastadt vidrört i afseende på Karolinas omvårdnad om
Gustaf, nhvad jagten beträffar, är detta en ren uppmärksamhet
af baronen åt vår kinkige sjukling, som, i förtroende sagdt, är
bra tråkig, eller huru? Åtminstone kan jag aldrig göra honom
till n jes. Så snart jag kommer in i hans rum, heter det
genast: ’Stäng icke dörren så hårdt! Hvad skall rullgardinen
uppe? Julie, du bör se efter hushållerskan, så att buljongen
icke blir för svag eller för starkI’ med flera oändligen tråkiga
påminnelser. Aldrig är någonting lagom. Jag hatar all sjukvård,
men hos Gustaf är den ett non plus ultra af allt hvad ledsamt är.”
"Jag kan visserligen icke bestrida," sade Karolina, "att han
har ett ovanligt retligt lynne, men det torde till en viss grad
förhålla sig så med alla sjuka . . . Men om du, såsom jag tror,
icke misstycker det, skola vi byta om ämne. Många gånger
har jag tänkt att fråga dig huru det kommer sig att jag på en
längre tid ej sett dig bära Waldemars ring?”
Julie rodnade, men svarade temligen ledigt: Den är så
trång. Du vet att pappa skulle öfverraska ors med ringarne,
och derföre togs ej något mått."
"Du bar den likväl intill den dag din bror hemkom. Dn
vill ju icke dölja din förbindelse för honom eller för någon
ftM
annan ?
”Min förbindelse med Waldemar,” svarade Julie med
stolthet, "är äniiu icke eklaterad, och hvad jag vill göra eller icke
göra, torde du tillåta mig sjelf bedömma!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
