Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna sista tante framsmög så tyst och vafsamt, liksom
frestaren, då han forsigtigt öppnar ingången till bjertats bästa
helgedom och, ifall den finnes obevakad, inkastar det förgiftade
äpplet. Julie bäfvade tillbaka.... Men... om baronen
verkligen skulle begära hennes hand? Hon steg upp för att
återvända och bortslå denna alltjemt återkommande frestelse.
Nära slutet af parken mötte hon just baronen, hvilken,
återkommen från en spatserridt, sökt henne öfverallt inomhus
och, då han ej fann henne der, äfven tagit sin tillflykt hit.
Med glad öfverraskning hastade han emot henne och ropade
redan på långt af stånd : ”Ah, hvilken lycka att ändtligen
återse er !*’ och detta utrop ljöd i en ton, som vittnade hvilka
framsteg han på några veckor gjort. Då hon ej genast svarade
tillade han: ”Ni har förblifvit nästan osynlig ett par dagar,
och när jag någon gång haft den lyckan att se er, här ni
alltid varit åtföljd af er skugga/*
”Jag menar,” svarade Julie i den lätta, skämtsamma ton,
livaruti hon alltid samtalade med ryttmästaren, ”alt dem äfven
nu icke öfvergifvit mig.”
”Huru grymt af er att vilja likna mig vid den, som
dagligen utgör min plåga! Jag försäkrar er på min ära, att ifall
jag någonsin blefve så afundsvärdt lycklig, att ni bevärdigade
mig med hoppet att få utgöra er oskiljaktige följeslagare, skttUe
min första omsorg vara att afiägsna den, som hittills genom
sin omisskänliga afvoghet mot mig — jag döljer det ej —
väckt min . tillbaka. Hon tyckes hafva ålagt sig den
besynnerliga rolen af er duenna.”
”Bevars, herr baron,” småpratade Julie, för hvilken detta
utfall mot Karolinas vaksamhet i sjelfva verket var ganska
behagligt, ”bevars, så ni förifrar er mot min trogna väninna !
Och att ni kan sätta i fråga,” tillade hon skrattande, ”att jag
skulle vilja utbyta denna skugga mot er! Visserligen kan detta
stundom falla sig trefligt nog, men jag kan förvånas att höra
det ni redan vid första tanken på en sådan möjlighet omtalar
hvilka revolutioner ni ärnar göra. Nej nej, min herr baron,
ni har med för hastig fart, med en lätthet, liksom ni
begagnat extrapost, nått höjden af all möjlig djerfhet, hvarföre jag
helt och hållet afslår er begäran.”
Baronen var alldeles förtjust öfver Julies muntra svar,
hvaraf han tyckte sig kunna hoppas mycket för sina afsigter.
”Min charmanta värdinna”, hette det, ”förstår att uttrycka
sig med ett så eget behag, äfven då frågan är om ett afslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
