Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vergå hans förvåning, då han skulle bjuda Julie armen, att se
Waldemar helt ogeneradt fatta hennes hand, lägga den i sin
och föra henne i vagnen.
Ryttmästaren bet sig af förtret så häftigt i läppen att en
liten bloddroppe föll ned på hans näsduk. Dock var han så
långt ifrån att dömma till det sanna förhållandet, att han
ansåg doktorns uppförande härleda sig dels ifrån gammal
barndomsvänskap, dels ock af obekantskap med en finare takt,
hvarföre han fann det under sin värdighet att taga humör.
Dessa betraktelser gjordes, under det han med näsduken för
läppen gick nedför trapporna och fram till vagnen.
”Skall också herr ryttmästarn åka här?” frågade Klein med
en just icke alltför inbjudande ton, då han såg honom utan
omständigheter stiga upp.
”Ja, med er tillåtelse!” svarade baronen och drog igen
vagnsdörren.
Nu var det Kleins tur att bita sig i läppen. Detta
skedde likväl med så mycket saktmod att ingen bloddroppe blef
synlig.
Tigande intog doktorn sin plats på kuskbocken; och som
vägen till prostgården låg åt ett motsätt håll till den, som
slutade med den afskyvärda backen, förspordes intet hinder för
en ilande fart. Doktorns klatschande piska försatte de ystra
hästarne i det muntraste lynne. Men med undantag af dessa,
var det öfriga sällskapet ganska trögt, baronen, emedan han
utan framgång både på svenska och fransyska sökt upplifva
Julie, hon, emedan hon visste att Waldemar, om han ville,
kunde höra hvart ord, den gamla enkefrun, emedan ingen
besvarat hennes anspråkslösa anmärkningar genom annat än ett
enstafvigt rhm” eller ”jo jo”, och doktorn, emedan han sökte
tillfälle att på ett lämpligt sätt qväsa baronens öfvermod.
Således afbröts ej tystnaden förrän man till allas lättnad
stannade på den af vagnar och inklinations-schäsar alldeles
öf-verhöljda gården. Innan Klein hann att öfverlemna tömmarne
åt den framträdande drängen, hade ryttmästaren redan hoppat
ur och stod färdig att nedlyfta Julie, hvilket han också i
sjelfva verket gjorde både hastigt och lustigt. Han hade
af-kastat kappan, och Julie såg ryttmästaren för första gången i
den lysande s—ska dragonuniformen. Och denna — det
måste sjelfva afunden erkänna — var i hög grad egnad att
pryda hans fördelaktiga utseende och höga figur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
