Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med välbehag dröjde Julies blick på den rika smakfulla
drägten. Aldrig hade han visatt sig i ett så förledande ljus.
Dertill gaf det blandade uttrycket af harm och ömhet i hans
drag åt hela hans väsende någonting så oemotståndligt, att hon
icke kunde hindra sig att kasta en jemförande blick från
honom till doktorn. Waldemar — ehuru i regelbunden manlig
skönhet baronen vida öfverlägsen — syntes dock nu, med sin
allvarsamma hållning, i den enkla svarta drägten icke kunna
hålla stånd mot den lysande ryttmästaren.
Nära ingången till prostgården hviskade baronen till
henne : ”Får jag räkna på första dansen?”
”Icke den första,” -svarade hon litet brydd — rden är
bortlofvad.”
”Redan — det var oväntadt. .. Nåväl Julie, första
kadril-jen och andra valsen då? O, säg icke nej!” bad han med en
så ljuft förledande röst i hennes öra att hon hastigt hviskade:
”Må så vara — men håll er nu på afstånd!”
Denna uppmaning beledsagades af en blick, som visst icke
var ärnad att ses af någon annan än baronen, men hvilken
Waldemar, ehuru stående på sidan, råkade uppfatta, äfvensom
några ord. Och ehuru genom Karolina förberedd, blef han
likväl öfverraskad af detta bevis på hans fästmös och baronens
frappant förtroliga förhållande till hvarandra. Julie hade
ingen aning om den upptäckt, doktorn gjort, hvårföre hon helt
ledigt vände sig till den vid foten af trappan väntande
marskalken, lade med mycket behag yttersta fingerspetsarne af sin
hvita handske på den arm, han artigt bjöd henne, och
ledsagades så till fruntimrens toalettrum.
Detta i följd af dagens högtidlighet omskapade tempel åt
gracerna var ursprungligen en i h vardagslag så kallad kökskam
-mare och kunde i denna sin vanliga egenskap anses som ett
tempel för spinrockar och väfstolar. Här gaf dan driftiga
husmodern de i ödmjukhet lyssnande prestinnorna de vigtiga
oraklen på deras blygsamma frågor. Här kunde hon genom
den tunna brädväggen åt köket erfara allt hvad som föreföll
der i ord och gerningar. Denna senare förmån sträckte sig
äfven i dag till hennes gäster, ty oaktadt mångfaldiga röster
skreko om hvarandra: ”hjelp mig” . . . ”ack, söta du, fäst på
den här blomman” .... ”låna mig ett par hårnålar” .... ”rätta
den här bandrosen’’, o. s. v., öfverröstades dock alla af den
duett, som i köket med skärande diskant uppstämdes, i anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
