Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De äro nyss anlända och sitta inne i förmaket vid tébordet
med onkel. Huru kunde jag då förmå mig att resa ifrån
dem . . . Ack, det var sant, Gustaf — onkel ber dig ej blifva
otålig för det han ej kan komma till dig förrän längre fram
på aftonen: gikten är i dag så besvärlig.”
”Åh, dermed får jag ej vara så noga... . Men säg, var
detta verkliga orsaken hvarför du blef hemma, så måste jag
tillstå att du är mycket artig, Karolina!”
”Icke för mycket, Gustaf! Du vet ej hvad Lindman och
tant varit för mig mången ledsam dag. ja alltsedan min
barndom. Dessutom skulle ett sådant nfije illa passa till den
sorg-drägt, jag bär, och till mitt hjertas sorg.”
”Ditt hjertas sorg, Karolina! Du menar sorgen efter
din far?”
Gustafs blick häftades med ett särdeles uttryck på den
förlägna flickan.
”Visserligen . . . hur kan du fråga så?” Den mer £n ber
synnerliga anmärkningen jagade dock blodet åt hennes kinder.
”Har du aldrig haft någon annan sorg? Säg mig, ha?
du icke känt någon smärta, som dermed kunnat förliknas?*’
”Det kan jag icke säga dig. Du gör mig dessutom så
besynnerliga frågor, Gustaf, att om du ej ännu vore att anse
såsom sjuk, kunde jag riktigt förtryta mig öfver dem.”
”Gör ej det Karolina, det vore ej beskedligt af dig. . .
Men efter du ännu anser mig som sjuk, så neka ej att
besvara blott en enda fråga, hvilken skulle hafva ett betydligt
inflytande på återvinnandet af min helsa.”
rNå?” frågade Karolina och vände sig åt bordet för atjt
syssla med de redan i god ordning stående
medikamentsflaskorna.
”Nej, nej,” sade Gustaf otåligt, ”du måste se mig i ögat,
medan du svarar! Jag skall då läsa deruti om du talar
sanning.” <
Karolina ställde sig framför soffan, såg småleende på
honom med sin öppna och milda blick, och han började:
”Vid allt hvad som varit, är eller kan blifva dig kärt,
så nämn för mig — men bedrag mig ej — fans det ej
någon annan orsak hvarför du blef hemma i dag ?”
”Jag tror,” svarade Karolina brydd, "att Gustaf i dag
åtagit sig en inqvisitors kall, och om det är sant att nämde
heliga personer, efter hvad det påstås, ega förmåga att full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
