Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komligt genom skåda de biktande, sA måtte v&l äfven du veta
att jag blifvit hemma för att förströ dig.”
Ehuru hon gaf sig all möda att framföra dessa ord med
största lugn och likgiltighet, tycktes dock det mot golfvet
sAnkta ögat, den höga rodnaden och den förlftgna vikningen
pA kragbandet antyda något mindre lugn än det antagna.
Gustaf betraktade henne med en blick, som tycktes vilja
genomtränga den mångdubbla slöja, hvarmed qvinnan, då det
iör henne Ar nödvändigt, kan dölja sina innersta känslor.
”Jag tackar dig af allt mitt hjerta för det du haft mod
att, ehuru på omvägar, vara uppriktig.” Han tog hastigt
hennes hand. ’ Jag har läst i din själ: din sänkta blick och din
glödande kind tala mer än dina ord till min öfvertygelse. Och
jag tror dig ... o, att jag trott dig förr! Mången bitter stund,
dag och år hade jag då kunnat spara både dig och mig.”
”Du är idel gåtor!” svarade Karolina sakta och vände
sig om.
”Nej, icke numera!” sade Gustaf med glad rörelse och
qvarhöll henne. ”Sätt dig hos mig och hör min bikt — du
skall nu i din tur få vara inqvisitor... Se, för dig är mitt hjerta
och de fullskrifna bladen i min lefnadsbok hädanefter alltid
öppna. Många år, nästan sedan barndomen, har du varit den
berrskarinna, som mina känslor oeh Önskningar egnat sin
hyllning. Med mitt lynne älskar man blott en gång, men jag är
af naturen ytterst misstrogen, och då jag just icke funnit mig
vara någon Adonis, fruktade jag att du, sådan jag nu en gång
var, med mitt egna ofta mörka lynne, min svaga helsa och
mitt allvarsamma, kanske buttra väsende, ej kunde besvara min
varma innerliga känsla. Och det var mig bittrare än döden
att tänka det du kunde skänka mig din hand derföre att den
rika St—hal icke var, som ordspråket säger, ett parti att
förakta. O, huru mycket, Karolina, har jag ej lidit för mitt
misstroende till ditt ädla hjerta! Derföre har jag så ofta plågat
dig, ömsom med en sådan uppmärksamhet, hvaraf du kunde
sluta till mina känslor, och ömsom med en frånstötande köld,
då jag trodde dig ej besvara dem. Om du verkligen gjorde
det eller icke, blef mig aldrig klart; men då kyrkoherden
friade till dig, beslöt jag att resa till Köpenhamn för att lemna
dig tillfälle att några månader handla på egen hand. När jag
återfick min sansning efter min sjukdom, frågade jag Brink,
till hvars tystlåtenhet jag alltid haft förtroende, huru saken af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
