Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med all skyldig aktning för mamma i första rummet och herr
Billing i det andra — dock såra mig att man tänker på
för-lofningsgästerna före fästmön. Hvarken mamma eller han
haf-ya nämt ett ord om saken, sedan jag kom hem.r
”Nå, hvad var det nödigt!” avarade fru von Horst, som
nu fann det passande att begagna sin myndighet. Saken var
att betrakta såsom afgjöfd. Jag hade ditt löfte och Billing
mitt. Han vet af gammalt att du alltid hänger hufvudet, när
saken kommer & bane. Men på det du må veta att du
kommer i betraktande före gästerna, så länder det till din
efterrättelse att han i eftermiddag •— jag väntar honom hvarje
stund — kommer att tala med dig. Och då, Maria, inga
uppträden, det säger jag, så framt du älskar mig, barn!*
tillade hon betydligt mildare, ”och ej vill se mina grå hår med
sorg nedfara i grafven.”
, ”För guds skull, mamma, tala ej om att öfvergifva rnigj*
bad Maria, som, då modern kom på det sista kapitlet, alltid
snart bevektes. ”Jag vill ju göra allt hvad mamma vill, — låt
mig blott slippa att sjelf säga honom det!”
”Visst icke, Maria — han måste höra det af dina egna
läppar. Dot skulle annars, och det med skäl, väcka hans
missnöje och tvifvel om ditt fria ja. Således måste du sjelf säga
din fästman att du tacksamt emottager den lycka han
till-bjuder dig.”
Het var första gången modern nämt honom såsom
fästman- En iskall rysning flög genom Marias lemmar vid den
vidriga föreställningen att tänka sig gamle Billing, hvilken hon
alltid vördat som en far, nu förvandlad till make. Hon hade
varit nödsakad att gifva efter för moderns föreställningar ocb
böner, men nu återstod det värsta, det att sjelf säga honom :
”Jag är beredd.” Hennes tankegång afbröts af modern, som
gjprde henne uppmärksam, derpå att steg hördes i förstugan
och i högsta ångest hviskade till henne: ”Nu gäller det.. .
mod, mitt barn! Jag vill lemna er ensamma, så går det
bättre.” Fru von Horst hastade ut med sin förteckning.
Maria kunde knappast andas. Straxt derpå öppnades
dörren, och — icke den fruktade Billing, utan Waldemar
inträdde. Maria visste ej om hon drömde eller var vaken. På hane
ansigte strålade det saligaste leende af fröjd, så o.ika det,
hvarmed han sist på samma ställe stod framför henne.
”Maria!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
