Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne« lif, talande sakta med henne, samt b&gge döfva för hela
den yttre veriden.
Men fru von Horst kände konsten att väcka dem. Ha«
stigt sprang hon fram och ropade med hela sin vredes
lidelsefulla häftighet: ”Maria, i guds namn, är du dä alldeles tokig,
flicka! Der står ju din förlofvade bortglömd vid dörren —
och ni, herr doktor, jag tycker ni borde hafva n&gon försyn!”
”Min bästa mamma’*.. . ”Min bästa fru von Horst...”
ursäktade sig b&da på en g&ng. ... ”Hör blott förhållandet!”
bad Klein. "Min förra förbindelse är bruten — nu är
Maria min/
Denna djerfhet var alldeles oerhörd.
”Hvad — höra förhållandet. .. förbindelsen bruten.. .
Maria er? Jag vill bli tokig," ropade fru von Horst, för
första gången i sin lefnad uppbragt till en sådan ytterlighet, ”om
jag begriper hvarifrån ni, herr doktor, tar er friheten att i
mitt hus och med mitt barn handla efter eget godtfinnande!
Hvad menar ni? Hvad tänker ni? Hvad tror ni? Är jag
en nolla, den man suddar ut efter behag?”
”Stilla er, min bästa fru!" sade Klein lugnt. "Mina
känslor för er dotter äro ju ingen nyhet. Besinna det
förhållande, som åtskilde oss, och hvad som nu oåterkalleligen
förenat oss! En döende fars vilja måste då vara mig helig, men
när nu detta förhållande är upplöst af min fordna fästmö sjelf,
kommer jag, utan att ana förändringen i edra tänkesätt, att i
Marias bjerta och från hennes läppar höra de ord, som blott
kunna gifva mitt lif värde och lycka. Påminn er äfven att
Maria af dotterlig kärlek velat hembära er ett offer, som vid
er vink för alltid skilt henne från mig."
”Jo, vackert har hon velat det!” geumälte fru von Horst,
darrande af harm. Ehuru hon insåg att nu ingenting vidare
var att göra i saken, sedan Billing sjelf blifvit åsyna vittne
till allt, förtröt det henne likväl ganska mycket att nödgas
göra utbyte mellan doktorn, som lefde endast af sin praktik, och
den rike Billing. Visserligen hade hon för blott några [-månader}-] {+måna-
der}+} sedan ansett partiet med Klein både godt och önskvärdt,
men sedan grosshandlaren anmält sig, och hon vant sig att
betrakta denne senares egendom såsom sin egen, kunde hon ej
förlikas med någon annan tanke.
Waldemar Klein,
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
