- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
128

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

D& tyckte fru von Horst att vid det hår laget kunde allt
vara klart. Hon tog ett par prisar ur sin stora förgyllda dosa,
hvilken, liksom innehållet, det mest oförlikneliga
Norrköpings-snus, var en gåfva af den ärade vännen, tittade efter uti
spegeln om mössan och lockarne hade sin behöriga form, och med
en högtidlig lyckönskan på läpparne, öppnade hon
förmaks-dörren.

Om någon gengångare från en längesedan förfluten tid
mött hennes blick, hade hon svårligen kunnat blifva mera
häpen än nu, då från tröskeln midtemot den, på hvilken hon
sjelf stod, grosshandlare Billings långa, något framåtböjda
gestalt stirrade emot henne, liksom förvandlad till en bildstod.
Den svarta tillärnade brud gum sdr äg ten, som han bar i följd af
aftonens högtidlighet, de blixtrande ringarne på fingret och de
ännu mera blixtrande diamant- och topasnålarne mellan de
bländande hvita vecken, som framskymtade under västen, allt
detta, i förening med det likbleka ansigtet, gjorde att fru von
Horst tvekande drog foten tillbaka öfve* tröskeln.

Hela hans figur påminde lifslefvande om den döde ’ gästen
i Herbesheims saga, om hvilken traditionen förmäler att han en
gång ’hvart århundrade, i alldeles lika drägt som Billing nu
bar, vandrade några veckor på jorden, under hvilken tid han
utvalde tre fästmör till föremål för sina elaka afsigter. Och
dessa voro, att sedan han tjusat och dårat dem med smicker
och löften, befunnes de alla tre, samma natt den döde gästens
grasserande upphörde, döda i sina sängar med hufvudet vridet
bakfram.. . . Som sagdt är: fru von Horst tyckte sig tydligen
se den omtaämde döde gästen. ’Hon sansade sig likväl snart,
ty för det första erinrade hon sig att han borde uppträda
under fastlagstiden, och för det andra blygdes hon att låta
skrämma sig af sin egen inbillning. Dristigt drotø hon derföre
foten åter tillbaka och lät nu sina ögon följa samma riktning som
herr Billings’, hvilka voro fastväxta vid något föremål åt es
annan sida af rummet.

Men hvem kan skildra hennes gränslösa bestörtning, harm
och smärta, då hon i ett enda ögonblick såg hela sitt stora
med konst och ihärdighet uppförda verk ligga sönderfallet likt
ett nedblåst korthus! Förskräckelsen förlamade för en minut
hennes tunga, då hon såg Maria lugn sitta med hufvudet
lu-tadt mot doktorns axel och honom med armen lindad kring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free