Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktorn nickade vänligt &t sin fru och hpst&de snedt
öf-ver gatan.
Snart stod han utanföre Julies rum och hemtade ett
ögonblick andan, innan han gick in. Han b&fvade af sm&rta och
glädje pä en gäng att Återse den arma unga qvipnan. Väl
hade han aldrig älskat henne, men de hade st&tt i ett
förhål-lande, som gjorde det omöjligt att anse henne med likgiltighet.
Dessutom hade han hört att hon var sjuk och olycklig, ett
anspr&k mera på Kleins varma deltagande hjerta.
Ändtligen fattade han mod, öppnade och stod snart
framför en soffa, pä hvilken knappast skuggan af den fordna Julie
St—hal hvilade, tillbakalutad mot n&gra uppstaplade kuddar.
Doktorn tog, betagen af häpnad, ett steg tillbaka.
Hon sm&log och räckte honom den fina genomskinliga
handen, sä afmagrad att hvarje Åder syntes.
”Du är bestört, gode Waldemar, att se mig sÅdan. Du
har likväl, ser jag, en känsla för mig, som talar ur din
medlidande blick.”
0Julie, kan du tvifla derpå ?” hviskade den för henne så
välbekanta rösten. 0En uppriktigare vän har du aldrig haft.
Men i guds namn, säg mig, huru är det möjligt att du i det
alltför svaga tillstånd, hvaruti du befinner dig, är ensam, och
det under en resa? Hvar är flin man?0
0På sin resa till mötet. Han följde mig till L—, der
h/m qvarhålles af affärer ett par dagar; och då jag visste att
ni vid denna tiden ännu icke nedrest till Brunkenäs, tog jag
efter min mans egen önskan denna lilla omväg för att hafva
din tillsyn under den Öfriga vågen/
”Tala ej så mycket! Du befinner dig säkert sämre än
vanligt?’*
*Mag är ganska uttröttad och matt af resan — icke
annat.”
”Goda Julie, hvarföre har du låtit köra in på värdshuset,
då du kunde vara öfvertygad huru mycket det hade fägnat
mig, min hustru och oss alla att få egna dig våra omsorger?
Om dina krafter möjligen tillåta det, så göra vi i afton en
omflyttning.”
”Icke i dag, gode Waldemar — jag förmår det ej... 8er
du, det är ogörligt!” sade hon och hennes hufvud nedsjönk
maktlöst mot kuddarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
