Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drefyo med oss.. . Du hamnade lyckligt yid det efterlängtade
målet. Jag har under min korta pilgrimsfärd irrat lik en frid*
lös flykting frän paradisets eden omkring på den öde hed, som
vi kalla jord — ensam, alltid ensam — och ensam går jag
nu till den långa hvilan efter den korta, men tröttsamma
dagen.”
”0, Julie, goda, ädla vän, plåga mig ej så oerhördt!” bad
Waldemar. "Jag hade, det vet du, i egandet af ditt hjerta,
i grundläggandet af din sällhet småningom sett min egen
lycka uppspira. Du sjelf bröt ju vår förbindelse genom ditt
bestämda yttrande till von K—."
"Jag gjorde det, Waldemar, ty mina sårade känslor
påminde mig oafbrutet din brist på värma, ditt alltför lugna
allvarsamma handlingssätt, som ingalunda motsvarade mina
önskningar. Och min onda genius, fåfängan, föregycklade mig att
jag i rang och förströelser skulle finna en ersättning för en
förlorad huslig lycka.. . Länge, längesedan har jag insett mitt
misstag och har burit mitt öde utan knot. Jag hade blott en
önskan... Gud har uppfyllt den. . . jag har återsett dig. Du
skall vara hos mig i min dödsstund och blifva en far för min
Hortense. Lofva mig det? Jag har då ingenting mer att
bedja om."
En tår föll från Waldemars öga ned på den hand, som
han höll i sin.
r0, Julie, heliga, snart förklarade engel, förlåt mig den
smärta jag ovetande förorsakat dig! Tag med dig till det
ljusa saliga hemlandet det löfte, jag gifver dig, att så länge
en tanke bor i min själ och en känsla i mitt hjerta, skall jag
vårda och älska din dotter. Den heliga underpanten af ditt
förtroende skall jag en gång återlemna dig, der jordens och
himlens kärlek försmälter i en enda låga, hvilken klar och ren
förenar hvad här var åtskildt.”
Ett leende af himmelsk frid spred sig öfver det bleka
ansigtet. ”Nu är jag lycklig, " hviskade hon sakta, ”och beredd.”
Snart är allt öfverståndet. . . Skicka efter din maka, och låt
flickan komma in med lilla Hortense! ”
Dessa anordningar upptogo blott ett par minuter. Men
huru ryste ej Klein, då han återkom! Hon hade gjort några
hostningar, och en klar blodström forsade från hennes mun.
Under flera minuter gaf hon ej tecken till lif. Slutligen
lyckades det hans mångfaldiga bemödanden att än en gång
upp-Waklemar Klein. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
