Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. N:o 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon kommer tillbaka», var det enda hon sade,
då antingen Bomanskan eller madam Holm slog ned
öfver henne på gården som en bomb för att få veta,
»om hon hade hört någonting från . . . hm!»
»Hon kommer tillbaka».
»Kors! har hon ledsnat . . . redan!»
När Bomanskan sade detta, lät det ungefär som:
»hvad ungdomen är litet ihärdig i våra dagar! . . . tacka
vet jag i min ungdom!»
N:o 7 fick emellertid rätt: Lisen kom tillbaka.
Det var en gråkall, disig novembermorgon, då
en svag, darrande liten hand famlade på dörren till
vindskupan.
Det klack till i den gamlas hjerta.
»Nu kommer hon bestämdt!»
Och det var verkligen Lisen.
Hon satt hopkrupen på det öfversta trappsteget
med armbågarnc stödda mot knäna och det dödsbleka
ansigtet doldt i händerna. Håret var ännu fuktigt af
nattdimman, och den tunna, skotska schalen var
genomvåt. Och medan hon satt der i den svaga gryningen,
vaggade hon långsamt fram och tillbaka och sjöng:
Jag älskar kungeus kammarsven,
det är då sanut och visst!
Jag älskar kungen9 vackre sven
och har mitt hjerta mistl
»O, det är förfärligt! . . . det är förfärligt!» utbrast
hon strax dcrefter och tryckte de knutna händerna
mot tinningarne, i det en frossbrytning skakade
hennes gestalt.
Modern böjde sig, ned öfver henne, tog hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
