Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. N:o 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud mildt emellan sina händer och kysste henne
på pannan.
Lisen kände icke igen den gamla.
»Jag älskar kungens kammarsven», gnolade hon
med ett litet vemodigt leende, och de glänsande
ögd-nen stirrade stela och själlösa ut i halfdunklet.
Lisen Lind var galen.
# *
*
N:o 7 hade på sista tiden, när jag lärde känna
henne, fått en fix idé, hon skulle ovilkorligen vinna
pä Hamburger-lotteriet.
Och så köpte hon två half-lotter för sina
sparpenningar och lofvade äldsta pojken på förhand ett
par nya stöflar till jul.
Dragningen försiggick, men n:o 7 vann
naturligtvis inte.
Men som hon fullföljde alla sina föresatser ända
till det sista, så förnyade hon äfven lotterna. Det
var omöjligt, att hon icke någon gång skulle vinna,
och hon vann verkligen till slut.
Det var en smällkall vinterafton fram på nyåret.
»Mamma sju» hade alldeles nyss kommit hem från
tvättinrättningen och satt nu och hvilade sig i den
gamla skinnklädda länstolen, som stod i ett hörn af
rummet. Hon hade sagt, att hon inte mådde riktigt
bra, och så var hon trött, ... så gränslöst trött, men
det skulle nog gå öfver, bara hon fick hvila. Och i
nästa ögonblick hade hon slumrat in med händerna
på stolkarmen och hufvudet mot ryggstödet.
Lisen satt i soffan och stickade på en strumpa.
Det var nu hela två år sedan den der gråkalla
novembermorgonen, och det hade under tiden klarnat en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fdfragment/0046.html
