Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta sig att i naturen se något visst, utbildadt religions-system:
hon är blott en spegel, ett mörkt tal; ett prisma, hvaruti det
rena ljusets stråle brytes i otaliga färgskiftningar; ty annars
hade uppenbarelsens andra moment, i historien, varit
öfver-tlödigt. Naturens betraktande väcker och närer endast en
varmare kärlek, en djupare religiös aning, som hänvisa på
behof-vet att fatta uppenbarelsen i hennes helhet; endast vissa
kän-slo-menniskor kunna finna sig tillfredsställda af en sväfvande
naturdyrkan. Länge kringkastad af de stridiga
passadvindar-ne på litteraturens oroliga ocean, fann J. J. Rousseau, som
denne om sig sjelf bekänner, först lugn hamn vid
blomster-verldens Stilla Haf; men det var dock dermed icke öfver
barnets ståndpunkt han kom. Ty likt det skrifna ordet är
naturens bok i sin rikedom outtömlig; livar och en, som
söker, finner deruti livad som bäst passar för sig: barnet frid,
ynglingen skönhet och mångfald, mannen outtömliga föremål
för sin verksamhet, ålderdomen en högre vishet och ett högre
hopp. På goda grunder kan man derföre kalla naturens rike
en förgård till nådens; thy värrl de fleste äro tillfredsställde
af det förras sinnliga njutning och yttre fägring, som är dess
förgängliga del; men, anade de blott, hvilken outsäglig vishet,
huru mycket skönt i hvarje åder af skapelsen och lifvet sig
förråder, skulle de allvarligare söka källan, den evigt klara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
