- Project Runeberg -  Botaniska utflygter. En samling af strödda tillfällighets-skrifter / Band 1 /
92

(1843-1864) [MARC] Author: Elias Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samtliga under Turkiskt välde varande länder hafva blifvit
förvildade, när de fallit i roflystna händer, som endast sökt
utplundra naturen. Spanien, det af naturen lyckligt lottade,
är skuldbelastadt genom uraktlåtenhet att efter Arabernas
fördrifvande fullfölja dessas skönare segrar öfver landets
natur, fikande efter Amerikas guld. Historien uppvisar icke ett
enda folk, som varit i åtnjutande af kulturens lycka, hvilket
icke denna tillfallit som arfvedel genom uppfyllandet af sitt
första jordiska kall, att förädla sitt lands natur och uppdrifva
dess vegetativa kraft. Så framstår jordens odling, Guds frid
öfver naturen, hvarpå de politiska och vetenskapliga
verlds-stormarne, med de absoluta anspråken, nedblicka med förakt,
såsom kulturens verkliga hörnesten, — och lika visst, som
för den moraliska och andliga verlden högst gäller budet:
söker först efter Guds rike, så gäller för den fysiska och
lekamliga redan den före menniskaus affall henne gifna befallning:
råder öfver naturen, utom hvars uppfyllande kulturens
välsignelse, med sitt ymnighetshorn, aldrig kan tillfalla folk och
land. Må man icke lägga oss till last, att vi våga tänka högt
om vetenskapens idé, ty derigenom förödmjukas vi sjelfve,
inseende, huru mycket än fattas oss, att hafva uppnått vårt
sanna mål. Den tid, det slägte, som högst uppskattar »sig,
smickrar sin vishet och styrka, har genom förlitande på denna
redan förlorat sin herrlighet och det högre bistånd, som är
oskuldens och resignationens obetvingliga kraft. Och af
ingen erfares detta i rikare mått än af arbetarne i andens
och naturens vingårdar, livilkas kall är, att hvar på sin väj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/febotan/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free