Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande uppsats öfver växternas namn hafva vi sökt visa, huru
tidsandan klarligen afspeglar sig redan i något så obetydligt
som dessa *), och, huru vigtig hon är för uppfattningen af
vetenskapens behandling i allmänhet, kunna vi upplysa med ett
mycket populärt exempel. Man förundrar sig vanligen, att
Greker och Romare, inberäknadt ett stort antal exotiska, kände
föga mer än 300 växtarter, ehuru ett mångdubbelt antal i
deras närmaste omgifning årligen blommar, och beräknar vår
tids större framsteg derefter, så att vi nu hafva namn på
flera än vi snart hinna räkna; men de gamle kände verkligen
långt flera (vår tid åter känner onekligen långt färre, än som
*) I de äldsta tiderna, då fabriksvasendet ännu var okändt, bildade
vetenskapsmännen inga namn, utan upptogo folkspråkets eller
ock anförde tingen utan egentligt namn. Detta förklarar,
hvarföre för alla växtnamn från den gamla tiden, då man lefde i
naturen (Herdelifvet heligast) och förgudade densamma, ligger
na-I urpoesi till grund; de äro lefvande metaforer. Hvart enda namn
från medeltiden, då man lösslet sig från naturen (Klosterlifvet [-heligast}-] {+he-
ligast}+} och kristnade densamma, har åter en religiös hänsyftning-,
de äro lefvande symboler. I nyare tiden, då man sökte frigöra
sig från kyrkan och beherrska naturen (Verldsliga makten och
borgerliga näringar inflytelserikast), gaf man dem åter namn mest
„ efter deras nytta och yttre utseende-, de äro ett slags skyltar, —
och i våra dagar, då man söker frigöra sig från alla band och
förgudar helst sig sjelf (snillet och talangerna heligast), föreviga (?)
Botanislerne sig och sina vänners namn i Skapelsen. I alla dessa
riktningar ligger någon sanning, något godt, men ock i alla ett
afguderi, som gamla verlden bedref med naturen, medeltiden med
religionen, nya (iden med magien och penningen, och den nyaste
med sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
