- Project Runeberg -  Botaniska utflygter. En samling af strödda tillfällighets-skrifter / Band 1 /
141

(1843-1864) [MARC] Author: Elias Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

huru det i hans tid icke var så uppenbart, först skulle göra
sig högst gällande, och benämde sådana konstitutioner för
växtriket en «campana sine pistillo«. samt jemförde försöket att
genom blott abstraktion bilda ett system öfver naturen med
(.(.quadratura circulh. Och just deruti, att Linné sjelf
upp-gifver ett naturligt system som vetenskapens högsta mäl, men
ändock icke sjelf framställer något sädant, igenkänner man
vetenskapens furste, som icke ville kompromettera sig med
sådant, som icke kunde blifva något fulländadt, för alla tider
gällande, utan i en framtid endast skulle blifvit ett ömkligt
parti-banér: de, hvilkas ställning till vetenskapen ej gaf
samma anspråk på fulländning, kunde försöka sina krafter derpå.
Men aldrig hade heller Linné af sin samtid blifvit så snabbt
och enhälligt *) hyllad, om han icke varit dess egen son, d.
v. s. först uppfyllt dess närmaste behof och klart utsagt, hvad
de bäste i den samma dunkelt anade och kände. Och att

mål för det högsta för alla tider; besynnerligt är, att man icke
allmänt insett hvarje tids hopp, att ändtligen hafva funnit det
högsta eller de Visas sten, vara fåfängt. Som naturhistorici och tillika
optimister fördömma vi intet utom fördömmandet af allt, som ej
är uppsåtlig falskhet, medveten lögn eller det öfvermod, som
förkastar allt, scm icke är sitt sätt att se. Vi fela i mång’ stycken
alle, men inför den eviga sanningens domstol hoppas vi att intet
redligt sökande skall fördömmas.

*) Det var endast några äldre med redan stadgadt anseende, såsom
Haller, Dillenius, som trodde sin ära fordra, att icke i allo
hylla de nya formerna, utan att just derföre förkasta dem, —
hvilka heldre med gamle Kettil lefvande gingo in i högen, än
fogade sig efter den nya tiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/febotan/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free