Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«hon kände väl de gamles skråck, men trodde (d. ä. satte oj
sin tillförlit till) dem ej; hon visste, huru man kunde få hjelp
af dem, men att det var syndigt«. Otron var således mer
religiös resignation än af öfvertygelse. — Då denna
öfver-ensstämmelse i naturalstrens symboliska uppfattning är ett
af de resultater, vi genom denna uppsats söka, skola vi bland
flera likartade tillägga ett par drag, hörande till växtriket.
Linné har i sina-resor antecknat flera, och, som barn
uppväxta i en aflägsen landsort, tro vi oss riktigare uppfattat
skillnaden mellan de olika naturandarne än som sker i
Linnés Gottl. Resa p. 312, der Linné lemnat grunddragen
till den inhemska naturmythikens system, sådant det ännu
fortlefver i «de k!okas« mysterier. Deras genesis (en art
Platonismens), som riktigt är uppgifven, har väl fått en nyare
färg genom kristendomen; men roten är tydligen hednisk. De
förnämsta slagen af dessa naturväsen äro:
Rå: rena naturandar, som lefva i träden (skogsrå, ej
«under träden«, som Linné uppgifver), i stenarne (bergsrå),
i vattnet (sjörå), i luften (luftskott) o. s. v. Dessa hafva
aldrig mensklig gestalt, knappt materiell form, och skada,
endast om man förgår sig emot deras natur (såsom då Linné
anf. st. säger, efter den kloka gumman i Mjärhult, sjukdom
uppkomma deraf, att man förgått sig mot ett träds ande).
Skogsrån lefva och dö med trädet; då det fälles, höras de
stundom qvida, och de äro till minsta drag troget tecknade i
Pindari Hamadryader.
Elfvor äro ett närbeslägtailt slag af naturandar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
