Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppstå. Det är derföre dessa, som vi här skola framställa
till närmare granskning. Må man ieke anse förmätet, att vi
på Linnés vis framställa vår åsigt i form af aforismer. Våra
föregångare på denna väg, Sprengel och Link, hafva följt
samma method. För lättande af öfversigten skola vi betrakta
artnamnen till deras form, betydelse, förändringar, prioritet,
auktoritet, samt principen för deras utredande. I de båda
första fallen är man i allmänhet, ense i principerna, fast mänga
afvikelser ske i tillämpningen. Att särskildt upplysa hvarje
moment med exempel anse vi öfverflödigt.
1. I afseende på formen bör: 1. Hvarje art hafva sitt
bestämda namn. Flera arter af samma slägte kunna icke
hafva samma namn. För en art böra icke tvenne antagas.
Endast då ett äldre namn måste återställas, är det för en
kort tid, tills det förra blir bekant, tjenligt att inom parenthes
tillsätta det mer bekanta.
2. Adjectiva namn äro bättre än substantiva. Utan
synnerliga skäl biide man inga nya substantiva. Men de
redan antagna måste bibehållas, och de, som hafva urgammal
auktoritet, äro af stor historisk vigt. Afven då ett genus
indrages bibehålies dess slägtnamn helst som artnamn.
Substantiva namn skrifvas alltid, till utmärkande af appositionen,
med stora initialer.
3. Artnamnen böra äfven vara ett ord. Undantag må
endast göras för dem, som hafva gammal historisk rot, såsom
Bursa pastoris, Oculus Christi. Link yrkar i detta fall det
sednares uteslutande; men i vissa fall är detta icke möjligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
