Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘den Persiska dualismen med sitt demon-anhang,
uppfat-tadt icke som psykiska fenomener, utan som fysiska
personligheter, hvilkas urbilder voro de glupska reptilierna
under sekundär-perioden. Ingen idé har mer förmörkat, ja
förvildat menniskosinnet; ingen har varit mer fientlig mot
all verklig naturforskning*). Ty hvad kunde läkaren
uträtta mot demoners anfäktningar eller naturforskaren med
sina rön, då hin skulle hafva sitt finger med i allt?
Verklig naturforskning, som redan börjat uppblomstra bland
Grekerna, förqväfdes snart af demonläran; i Alexandria,
vetenskapernas dåvarande högsäte, var man så sysslosatt med
indelning och systematiserande af änglar och öfveränglar,
demoner och andar, att man förgat den verkliga naturen.
Och så fortgick det nästan under hela medeltiden. Vi
kunde anföra en mängd bevis på vidskepelsens växande välde.
Ett må vara tillfyllest. Biskop J. Baazius junior i Vexiö
utfärdade 1668 ett herdebref**) emot en del fantaster,
hvilka beskrefvo infernum så noga, som hade de varit barn i
huset, hvaruti han säger om »dessa vaniteter» (Biskop
Baa-zii egna ord): »liksom infernum skulle vara en locus
crea-tus et mensurabilis», och icke dess mindre reste man några
år derefter nya Molochs-altaren, der man väl icke brände
*) Vi skulle nästan våga säga äfven i moraliskt hänseende; ty i
stället för att vidgå egna onda begär och lustar, var det så
vigt att tillgripa den gamla undskyllan: Ormen bedrog mig.
**) Förtjenar läsas i sin helhet uti Wullquists Ecclesiast.-saml. I,
p. 334.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
