Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alisina, Svalting m. Liljebl. och nyare förf., trol. af svalla.
Kallas i författarens hembygd Stäkra, liksom hos alla
äldre Frank., Tillz., Brom., men nu så allmänt
öfver-fördt till (Enanthe, att jag ej vågar yrka rättelse.
Alli ari a, Hvitlöksört f. Frank., Tillz., Bromd.
Allium, Lök m., Rkspr. och i alla German, spr. Uttalas
ofta Lek och Log (Lög Dansk.). Forn. Laukr. Har i
flkspr. långt vidsträcktare betydelse, b) lökväxter i
allmänhet, t. ex. Gage a; c) saftiga växter med knöliga
rötter, t. ex. Se dum Thelephium; d) växter med
lökfor-miga blomknoppar, t. ex. Caltha; e) växter med
lökfor-migt gyttrade blad, t. ex. Sempervi vum; f) växter med
löklukt, t. ex. Teucrium.
Allosurus, Krusbruken n. Hn. och redan i mscr. af mig
antaget.
Alnus, Al f. Rkspr., äldre Alder och Ulra efter Retz.
Gemensamt för alla Europeiska språk af Arisk stam.
Gråalen (Hvit Al Tillz.) benämnes Arre*). I det tyska
Erle fins roten till bade Al och Arre.
Alopecurus, Kajle m. Rkspr. af Kafvelgräs, Räfrumpa
Frank., Tillz., ett namn tillagdt många växter.
Al si ne, Nörel f. efter Norskan, men innefattar tillika
Le-pigonum m. fl. Tydlig flexion af Narv.
Al th se a, Altherot f. Apotheksspr. Salyrth Mscr. 2. Tysk
Kattost Tillz.
Alyssum jemte Bert er oa, Sand!ivita f. Skrspr., Retzius.
Amarantusi Amarant, m. efter de odlade utländska
arterna, Tusenskön Frank. ■—■ Var inhemska hänföres i
folkspråket till Mell, Chenopodium. Förtjente namnet BlCisa.
Jmf. 2, p. 113.
Anacamptis, Salebsrot f. Apotheksspr., jemte OrchisMorio.
An aga 11 is, Rödarv m. Rkspr. Frank. — äfven i Danskan.
*) Pietet lemnar i Les origines Indo-Europcennes intressanta
bidrag till Alens historia. Tacitus berättar (Germ. c. 43), att
Germanerna dyrkade en gudomlighet »vomive Alcis» (obs.
genitiv) i sina dystra (Al-)skogar. Derom erinra Tyska
fornsäg-ner och Gcethes ballad der Erlenkönig. Om Guden hade sitt
namn af trädet eller tvärtom, eller sannolikast Tacitus tagit
det heliga rummets namn för Gudomlighetens, kan ej afgöras;
på Sanskr. heter en idol Alka. Men sedermera öfvergick detta
namn vid Christendomens införande på tempel, som på
Angl.-Sax. kallades Alh. Äfven Ulfilas öfversätter vauq, Izfjuv med
Alhs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
