Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anchusa, Tungört f. nb.\ med tillägg af Ox-som artnamn
blir namnet klart. Kallas i folkspr. Jernrot och Rast
(som ej må tilläggas A. arvens is) för dess sega rötter,
som hindra plogen. Jmf. Ononis. J. Marias nyckelband,^
Boh. (medd. af Rietz).
Andromeda, Rosling (= blommande ljung) m. Liljebl.,
passar rätt väl; eljest Soickra, flkspr. (Femsjö), flexion af
Squattrain.
Androsace, Hillsko m., Linné! Okändt i folkspråket och
af okänd härledning. Endast i Norskan har jag funnit
detta namn tillagdt Stenhammaria. På den kan
härledningen af Hill, rimfrost, passa.
Anemone, Sippa f. Rkspr. Se Band. 2, s. 79.
Hvitsip-pel Frank. Blåsippa Tillz. (i äldre tider kallades den
efter latinet äfven Lefverört). Så väl genom sin mängd
och prydlighet som sin tidiga blomning hafva slägtets
arter erhållit flera namn på olika orter, ss. 1) Sippa,
hvaraf Sibb är en flexion, troligen ock Semper i
Semper-tuppa, af fornn. Sipr; 2) Vera (Vedrcros Frank.) med
sina talrika flexioner*), och 3) Låck Frank., Läcka
(Hvita-låcker, blålåcker äro de enda af folket i V. Småland
brukliga, i Skåne och Tyskan Luck). Linné upptager jemte
föregående 4) Meja, men detta är troligen samma ord
som Mjella. Se Melampyrum. n
An ge 1 i ca, Strätta f., äfven Sqvätta, Flkspr., Skrspr.
Of-riga provinsnamn mindre användbara. Frank, benämner
den Björnloka (nu Björnstut). I S. Sverige benämnes
den allmänneligen Tjuton pl. n. (äfven Angatutor, -pipor),
*) Vera jemte dess reguliera flexioner Ves och Verf anser jag
med Linné m. fl. vara det normala uttalet af detta i
folkspråket förbråkade namn. Se Rietz. Dial. Lex. Dervid må först
erinras, att dessa namn hafva ingen förvandtskap med Fibla (ett
af de mest bestämda, fast kollektiva namn i språket) eller
Hvif-va — Primula; vidare att detta namn icke förekommer hos
någon äldre författare; endast Frank, har Vedra, men för de
sydeuropeiska odlade arterna, således troligen infördt. I S.
Europa benämnas äfven Crocus-arterna, som blomma samtidigt
med Anemonerna, Vera, vira, hvilket namn Pietet härleder af
Ver, veris. Namnet Vera är ytterligare märkvärdigt för sin
dubbla flexion, en svagare: Vera, Ves (Vé Retz., Veis i Dansk.),
Visil (se Parnassia); och en starkare Vera, Verf, Viva (ej
Hvifva). Alla dessa former upptagas redan af Linné. För den
starkare flexionen ligger måhända ett Vevel till grund. Öfriga
benämningar: Tjälblomma (Frank.), Killingblomma (Gottl., Linné)
o. s. v. finnas redan upptagna af våra äldre författare. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
