Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
förmådde icke ens en gud att så
den skörd som nu till äring kunde gå!
Och han, den svage gossen, skulle bära
på klena skuldror imperatorns ära?
Nej, icke han, nej i min dödsminut!
De hämndens andar, hvilka mig fördärfva,
de furier, som afgrunden spytt ut,
de, endast de, och kaos må mig ärfva...
Dem skänker jag min spira...»
Spöklik stod
han med ett språng ur bädden; fönstertäcket
han ryckte bort, och öfver marmorräcket
han slängde, yrande, med brand i blod,
världsmaktens staf... Och natt låg öfver jorden.
Så sjönk han samman.
Men på gården gick
en krigsknekt vakt, en rese ifrån norden,
med ärlig trofasthet i djupblå blick.
Och öfver maimorgolfvets glatta tilja
den spira rullade, som cæsars vilja
till offer ägnat nyss åt hämnd och hot —
och sceptern stannade vid nordbons fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
