Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter sex veckors vistande i Eom styrdes kosan åter
mot Norden. Vägen togs öfver Loretto, Bologna och Ferrara
till Venedig, dit de resande svenskame anlände i början af
januari 1645, och hvarest de stannade två månader. Här
roade de sig med att besöka teatrame, hvilka fingo ersätta de
kyrkliga ceremonierna. Arkitektur och språk studerades allt
fortfarande. »Den tiden jag här dröjt hafver», skrifver Erik
Oxenstierna 24 februari, »har jag i det italienska språket
mig vinlagt och resten användt till att beskåda denna staden,
hvarest alla concilier med lika dexteritet såsom ock en stor
tysthet dirigeras». Sedan karnavalen, som syntes de nordiske
unge männen öfver måttan uppsluppen, var förbi, lemnade
de Italien för att fara genom Lombardiet, Schweiz och Elsass
till Paris.18 Vägen var ej den kortaste, och Durel synes
tvekat, huruvida den kunde gillas af Axel Oxenstierna, som
nu började längta efter att få hem sin son. Erik Oxenstierna
var dock ifrig att få göra denna resa, egentligen för att få
komma till Strassburg. Kosan togs öfver Padua, Mantua,
Zu-xich ochBasel och synes gått temligen fort, så att han redan
i slutet af mars kunde lemna Strassburg. Härifrån for han
söderut öfver Geneve och Lyon till Paris, dit han anlände i
början af maj 1645, alltjämt åtföljd af bröderna Soop. Han
skrifver härom själf: »I Strassburg träffade jag ej min gamble
hofmästare Zeisholff, som var förrest. På hela vägen sedan,
i Colmar, Basel, Bern, Freiburg och Geneve ha vi blifvit väl
undfangne, magistraten mestadels hos oss varit och långe
haranger accepterat. Vinet har häller intet fattats, utan
allestädes med stora mått oss blifvit offereradt».19
Erik Oxenstierna hade visserligen erhållit tillåtelse att
åter besöka Paris, men rikskanslären, som aldrig tyckte rätt
om det franska »väsendet» var orolig för denna resa och
önskade att uppehållet i Frankrike skulle blifva så kort, som
möjligt, »såsom där han föga godt lärer», och han önskade,
att sonen skulle återvända efter att hafva en kort tid »sett
hofvet, och något litet hanterat en och annan, som något
till hofva förmå.»
Axel Oxenstierna, ehuru ej vän af lyx, ansåg dock,
att sonen skulle uppträda med en viss heder i Paris, och
Louis de Geer skulle få förskjuta honom penningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
