Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han dock denna ära för sönernas skull. »Ståndet Hennes
Kongl. Maj:t mig hafver hedrat med», skrifver han till Per
Brahe, »hafver jag fuller med mindre och det jag härtill fört
hafver, kunnat låtit mig åtnöja med, men efter H. K. M.
så hafver behagat och mig det själf af eget behag offererat,
hafver jag hållit ohöfligt och mig hos posteriteten
præju-dicerligt, om jag skulle undanböja och afslå ett så högt
vittnesbörd af H. K. M., och för den skull hafver jag ett sådant
med skyldig tacksamhet anammat.» Likgiltig tyckes han
dock alltid blifvit för den nya titeln.
Den 27 november 1645 öfverlemnades grefvebrefvet samt
donationen af Södermöre grefskap åt rikskanslären. . Detta
skedde med stor högtidlighet på Stockholms slött, i den s. k.
fyrkanten, mellan kl. 9 och 10 på morgonen i närvaro af
riksråden och andra förnäma personer. Drottningen höll vid
detta tillfälle ett varmt tal, i hvilket hon framhöll den
tacksamhetsskuld, hvari Sveriges rike stod till sin rikskanslär,
och att han i alla värf tett sig som en stor minister hos en
stor konung. Axel Oxenstierna besvarade hennes tal i
ödmjuka ordalag, hvarefter drottningen öfverlemnade till honom
donationsbrefvet på grefskapet. Axel Oxenstierna räckte det
genast till sonen Erik, som stod vid hans sida, hvarefter
såväl fader som son fingo kyssa drottningens hand. Det är vid
detta tillfälle, som Erik Oxenstierna första gången nämnes
efter sin återkomst till Sverige, som egt rum, såsom sagdt
är, i början af oktober, ej långt efter sedan kanslären vändt
hem från Brömsebro-traktaten. 4 ,
Så högt i anseende, som Axel Oxenstierna ännu stod,
torde det vara utom allt tvifvel, att han för sin sons
räkning till en viss grad nu kunde välja syssla. Han föredrog en
plats vid hofvet, hvarigenom hans son fick tillfälle att vistas
i Stockholm och tid att af sin far erhålla undervisning uti
de olika åligganden, som tillkommo en högre civil
ämbetsman. Af ven fördelen för Erik Oxenstierna att genom en
sådan befattning dagligen komma i beröring med drottningen
uppskattades säkerligen högt af rikskanslären, om han ock
ej vid denna fördel fäste de biafsigter, som hans fiender
sedan påbördade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
