Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Oxenstierna erhöll också i slutet af 1645
öfver-kammarherreämbetet, som tyckes i rang hafva stått emellan
riks- och hofmarskalksämbetena, med en lön af 1326 dir,
däruti inräknade kostpenningar åt åtta tjenare å 72 dir.
Några särskilda åligganden kunna ej anses tillkommit detta
ämbete, hvilket synes blifvit upprättad t egentligen för Erik
Oxenstiernas räkning. Det var nämligen först flera år senare,
som en instruktion för öfverkammarherreämbetet utfärdades.
Drottning Kristinas hof var ej 1645, hvad det skulle
blifva inom några år, då, enligt Seveds Bååts utsago, alla
unga adelsmän sökte att blifva »drängar» hos drottningen för
att vinna hennes gunst. Ännu trängdes ej därstädes om
hvarandra in- och utländska lycksökare, och ännu försummade
ej drottningen för sina nöjen hvarken sina regentspligter
eller allvarliga studier. Kristinas benägenhet för slöseri,
gunstlingar och nöjen framskymtade likväl redan nu, och de
betänksammaste bland hennes omgifning tyckte, att vid hofvet
ej allt gick rätt till.
I spetsen för hofvet stodo riksmarskalken och
hofmar-skalken. Det förra ämbetet innehades från och med 1645
af Åke Axelsson Natt och Dag, det senare af Gabriel
Ga-brielsson Oxenstierna. Under dessa stodo nio kammarherrar,
bland hvilka voro Erik Oxenstiernas reskamrater, Karl och
Gustaf Soop, och tjugoen hofjunkare, af hvilka åtminstone
åtta tillhörde slägter från de främmande provinserna. 5
Om den unge Oxenstiernas uppträdande vid hofvet och
om hans förhållande till drottningen och till de främste
männen därstädes kunna ej många upplysningar lemnas, enär
underrättelserna från åren 1645—46 äro särdeles sparsamma,
därigenom att just för dessa år luckor förefinnas i flera
betydande brefväxlingar. Om hans uppträdande vid hofvet veta
vi endast, att han deltog i dess nöjen och vistades i
Stockholm, att drottningen företog under vintern en längre resa åt
Kopparberget och omkring Mälaren, men att på denna resa
Erik Oxenstierna ej var henne följaktig, utan endast reste
henne till mötes i Strängnäs.6
Genom inre och yttre företräden, men först och sist
genom att vara rikskanslärens son ådrog sig dock Erik
Oxenstierna säkerligen vid denna tid den allmänna uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
