Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig insåg. Man kan ej anse, att de la Gardie egentligen
var någon partigängare, som arbetade för att samla kring sig
alla missnöjda och genom hemliga ränker störta rikskanslären.
Därtill var hans karaktär allt för öppen och orolig. Men
därigenom att han var drottningens gunstling blef han helt
naturligt redan nu medelpunkten vid alla sträfvanden att
förringa kanslärens makt. Han blef den som kunde draga stör“
sta fördelen af att kanslärens inflytande förminskades, och
han blef också till följd häraf själf den ifrigaste i att nå detta
mål. Han begagnade visserligen andra för sina planer, men
han blef säkerligen ock i sin tur af dem begagnad.
Den fine franske diplomaten Chanut, som i slutet af
1645, anlände till Sverige, skrifver i början af det följande
året, att något parti hade ej bildats vid hofvet, men det
var »des dispositions d’envio» mellan de la Gardie och Axel
Oxenstierna, som kunde utbildas, och äfven utbildades, och
det fortare än Chanut egentligen tyckes tänkt sig.
Bland dem som voro missnöjda med rikskanslärens makt
hörde främst drottning Kristina själf, ehuru hon till den
ifrågavarande tiden knappt visat det, då hon väl insåg, huru
oumbärlig Oxenstierna var. Hon kände det dock ofta
tryckande, att med sin ungdom och sin oerfarenhet ytterst sällan
kunna få sina åsigter hörda eller sin vilja genomförd, om
hon ej understöddes af honom. Detta hennes missnöje
underblåstes af de la Gardie och andra Oxenstiernas afundsmän,
och torde kanske mer än många andra skäl bidragit till att
Kristina genast visade en tillbakadragen hållning emot Erik
Oxenstierna. Genom att gynna honom skulle hon hafva stärkt
Axel Oxenstiernas inflytande, och Kristina sökte redan på
denna tid, så vidt möjligt var, minska hans makt i rådet,
enär han var den ende, som där kunde motstå hennes
önskningar. Vid denna tid börja också deras olika meningar i
af-seende på freds verket i Osnabriick att framträda, hvilka under
året 1647 ytterligare skulle skilja drottningen och kanslären.
Kristina insåg nämligen genast med klar blick, att
Oxenstierna vore mindre oumbärlig, om fred väl vore sluten. Den
ofvan-nämnde franske diplomaten skrifver också redan på våren
1646, att Kristina hyste afund mot rikskanslären, förakt
(mépris) för Johan och motvilja (aversion) för Erik Oxenstierna.9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
