- Project Runeberg -  Erik Oxenstierna. Biografisk studie /
43

(1889) [MARC] Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Chanut såg äfven i Kristinas och Axel Oxenstiernas
ställning till hvarandra tvänne olika regeringsgrundsatser,
som sökte göra sig gällande: Kristina skulle hafva sträfvat
efter enväldet, Axel Oxenstierna önskat att bibehålla det
aristokratiska styrelsesättet. Den franske diplomaten torde dock
till en viss grad med franskt åskådningssätt bedömt de
svenska förhållandena, ty planlagd torde väl knappt en dylik
sträf-van funnits hos dessa Sveriges tvänne mest betydande
personligheter, och allra minst får man väl antaga, att drottningen
hade några djupgående suveränitetsplaner. Men, om ock ej
planlagda och medvetna, så genomgå dock dessa tvänne
strömningar hela Kristinas regering, och Kristina företräder den
ena, och Axel Oxenstierna den andra riktningen. I såväl
Frankrike som Holland och Danmark framträdde inom kort
en dylik brytning mellan ett monarkiskt och ett
aristokratiskt styrelsesätt. Förhållandena och de styrande
personerna voro i Sverige sådana, att en dylik brytning här blef
långt mindre skarp än i flere andra land. Det aristokratiska
partiet, representeradt af Oxenstierna, Brahe m. fl. skulle
visserligen, påstods det, åsyftat återinförandet af valriket,
men dess planer sträckte sig, åtminstone hvad Axel
Oxenstierna angår, dock ej därhän, det sökte endast hindra en
ytterligare utvidgning af konungamakten.10

Missnöjda med Axel Oxenstierna voro ock många yngre
ämbetsmän, hvilka kände sig sårade af hans högaristokratiska
åskådningssätt samt sträfva och fordrande uppträdande. I
samma mån, som han själf var arbetsammare, oegennyttigare
och dugligare än sina kolleger, fordrade han ock mera af
underlydande än hvad andra gjorde. Axel Oxenstierna var
en afgjord fiende till >skrifvarregementet» och tålte ej
något olagligt inflytande, men det var många, som hoppades
att erhålla maktens verklighet om ock ej dess sken, för så vidt
de kunde för sig vinna drottningen. Hit kunna räknas Bengt
Skytte, Rosenhane, Nils Tungel, Gyldenclou m. fl. ^fven
Adler Salvius blef vid denna tid, ehuru af helt andra orsaker
Oxenstiernas fiende. Alla dessa slöto sig till Magnus
Gabriel de la Gardie. Sitt mäktigaste stöd hade dock denne
uti det pfalziska huset, med hvilket han blifvit befryndad
och hvars intressen blifvit hans egna. Vi komma härmed till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feerikox/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free