Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven skolorna i Estland, enkannerligen i Reval, voro
föremål för guvernörens och biskopens gemensamma omtanke.
Det stora St. Mikaelklostret i Reval hade med dess gods af
Gustaf Adolf 1630 skänkts till ett gymnasium. Konungen
hade på detta sätt tänkt göra slut på de långvariga tvister
om klostret, som förts mellan Estlands ridderskap och staden
Reval. I den öfverenskommelse, som blef en följd härutaf,
faststäldes, att en legation af adeln och Revals råd skulle
hafva hand om gymnasiets ekonomi. Guvernören skulle,
enligt den svenska uppfattningen af fördraget, hafva
öfver-inseendet öfver godsens räntor, men landtråden nekade härtill.
Detta hade varit ett tvisteämne under de förra guvernörernas
tid, det var äfven förhållandet under Erik Oxenstiernas.
Enligt den till guvernören gifna instruktionen skulle han i
denna punkt upprätthålla kronans fordringar. Han sökte ock
att i detta fall uppfylla sin skyldighet, på samma gång som
han vinnläde sig om att i andra afseenden förbättra
gymnasiet, hvilket var i flere afseenden bristfälligt, och att förmå
adeln antaga biskopen till inspektor för gymnasiet.
Erik Oxenstierna skrifver härom till rikskanslären den
2 nov. 1646. Då detta bref vittnar om hans nitälskan för
de svenska intressena i Estland, meddela vi det här, för
så-vidt det i en afskrift blifvit till vår tid bevaradt.
»Står jag i arbete att komma, om Gud vill, gymnasium
på gång. Där finnes store besvärligheter uti för åtskillige
oordningar skuld, som äre där inritade. Nu kan jag detta
intet förbigå, emedan den gamble rektor Vulpius är för 14
dagar sedan afliden, om man icke i hans ställe skulle söka
att inbringa en svensk, hvartill jag hos mig själf har funnit
bekvämligast M. Karl Lithman, eller ock en pastorem i Kudby
i Östergötland, heter Johannes Lothigius. Man kunde genom
en sådan man både inplanta i denne landets ungdom en
kärlek till vårt fädernesland såsom ock bringa vår nation hos
detta folket i vyrdning. Lönen är intet mer än, 300 rdr,
men där den intet kunde formeres, skulle man likväl därtill
kunne läggie något pastorat, förutan att man här något bättre
och lättere hafver att hålla sitt hus än i Stockholm. Jag
ville ock gärna bruka denne lägenheten att förskaffa episcopo
inspektionen uppå gymnasiumet. Om jag har den lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
