Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I åtskilliga afseenden gick sålunda kyrkoväsendet framåt,
och Jheringiu8 gifver Oxenstierna det vitsordet, »att jämte
Guds bistånd har han grefvens nådigaste adsistens att tacka
för, att biskopsdömet här i landet verkligen kunnat
konsolideras». Mera framgång hade dock Oxenstierna i sina
bemödanden att ordna rättskipningen i Estland.
Rättsväsendet i Estland hade under de olika välden, med
hvilka landet varit förenadt, utvecklat sig i många afseenden
själfständigt. Det olikartade inflytandet hade dock medfört
olikhet i domstolar och rättssedvänjor, hvarigenom det
estländ-ska domstolsväsendet blifvit ganska inveckladt.
På 1600-talet funnos i Estland icke mindre än sex olika
domstolar, till hvilka kunna läggas adelns domsrätt och den
biskopliga domsrätten.
Oberlandgericht eller Estlands högsta domstol var en
gammal institution. Redan under det danska herraväldet i
Estland utgjordes landets högsta dömande myndighet af den
danske höfvidsmannen och tolf edsvurne, de redan omtalade
landtråden. Under ordensväldet fortlefde denna institution
och lemnades orörd, då landet underkastade sig Sverige.
Men om denna domstol var till sina grunddrag oförändrad,
så var den dock i fråga om organisationens detaljer
obestämd, och praxis i hög grad vacklande, hvilket framkallade
vid olika tillfällen besvär och kungliga resolutioner. Först
under Erik Oxenstiernas tid, och till en stor del genom hans
försorg, utarbetades för öfverdomstolen år 1650, i
sammanhang med en ny lag, en fast rättegångsordning, som blef i
hufvudsak för följande tider gällande, ehuru den ej af
svenska regeringen stadfästes.
Landtråden voro till antalet tolf, ursprungligen tre för
hvarje krets. De valdes af landtråden på lifstid bland den
estländska adeln, som innehade gods med hårrisk-wierisk rätt.
Ingen hade rätt att vägra att emottaga anbudet utan att
böta 200 renska gyllen. Landtråden voro oftast innehafvare
af ett annat ämbete, och ingenting hindrade, att de kunde ha
ett sådant utom Estland eller vara introducerade på det
svenska riddarhuset. Ett af landtråden var anförare för
adelsfanan. De erhöllo förut ingen aflöning, men under Oxen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
