Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då stödja sitt uppfattningssätt på en skrifvelse från den
svenska regeringen, och landtråden ansågo sig tvungna till
eftergift. Den 26 jan. sammanträdde landtstolen »utan prut» under
ståthållare Grass presidium för att behandla en gränstvist,
i hvilken guvernören var part.
I den landtordning, som affattades samma år, förbehöll
sig landtrådet, att, om guvernören ej kunde presidera i
landtstolen, så skulle han förordna en af landtråden i sitt ställe.
Men, emedan denna landtordping aldrig blef stadfäst af
svenska regeringen, så blef irågan oafgjord, ehuruväl senare
tiders stadganden gifva vid handen, att låndtråden aldrig
lyckades göra sin mening gällande.
Inför »Oberlandgericht» afdömdes alla de mål, hvilka dit
hänsköjtos från underdomstolar, alla mål, i hvilka utlänningar
voro part, alla kriminalmål samt alla mål, som rörde större
värden än 200 rdr, naturligtvis med undantag för de mål,
som hörde till den adliga och andliga jurisdiktionen.
Ifrån öfverdomstolen skulle ej vad få ega rum, och detta
ansågs i alla tider såsom ett af Estlands främsta privilegier.
Den svenska regeringen hade dock aldrig lemnat detta
privilegium obestridt, och särskildt under Gustaf Adolfs regering
hade det varit föremål för underhandlingar, hvilka dock ej
ledt till något afgörande. Från vad till såväl Svea hofrätt
som Dorpats hofrätt hade estländarne befriats, men beneficium
revisionis ansågs af svenska regeringen vara ett kungligt
pre-rogativ, hvilket de såsom undersåtar hade att underkasta sig.
Faktiskt begagnade de sig af revisionen till en utsträckning, som
understundom föll K. Maj:t besvärlig, men de ville dock
aldrig fullt erkänna dess rättmätighet.
Under Erik Oxenstiernas tid fortfor revisionsfrågan att
vara en öppen fråga, som framkallade missnöje och
misstroende på alla sidor. Till följd af guvernörens skrifvelse i
ämnet till drottningen utfärdades likväl till sist ett kungl.
reskript af den 17 jan. 1651, hvarigenom all ovisshet
upphörde-Konungens revision skulle ifrån »Oberlandgericht» få sökas:
1) då målet gällde 1,000 rdr eller därutöfvcr, 2) om inlagan
ingafs inom 10 dagar, och en revisionsskilling af 200 rdr
erlades. I gränstvister fick ingen revision ega rum. Detta
beslut blef gällande, till trots af att i den meromnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
