Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På sommaren 1653 kom Erik Oxenstierna såsom bekant
åter från Estland. Åt honom öfverlemnades nu att
fortsätta underhandlingarne med v. Beuningen. Det politiska
ändamålet med dennes beskickning var nu undanskjutet, och
det var hufvudsakligen handelsfrågor, som blef föremål för
deras underhandlingar. Erik Oxenstierna hade härvidlag till
ögonmärke befordrandet af den svenska handeln och visade
på en gång fasthet och stort tillmötesgående för att befordra
så mycket som möjligt dess intressen.
En af de vigtigare handelsfrågor, som utgjorde ämnet
för dessa underhandlingar, var utförseln af kanoner till
Holland. I Sverige hade 1652 för holländsk räkning bestälts 1,200
kanoner. Vid utskeppningen uppstod dock allahanda krångel.
Svenska amiralitetet sade sig behöfva kanonerna, och utförseln
förbjöds, v. Beuningen gjorde efterforskningar. Det befanns, att
amiralitetet ej ännu på länge var i behof af dessa kanoner,
men att det hindrade utförseln för att erhålla kanoner gjutna
på sommaren. Redan på våren 1653 hade v. Beuningen klagat
öfver detta förhållande för drottningen och erhållit löfte om
att kanonutförseln skulle frigifvas. Han förnyade nu sina
klagomål för Erik Oxenstierna. Denne beklagade hvad som
skett och lofvade att göra allt för att ett förbud, som
verkade hämmande på utvecklingen af en af Sveriges främste
industrigrenar, skulle upphäfvas. Axel Oxenstierna var af
samma mening. Kanonutförseln frigafs genom en kongl.
förordning af 30 juli. Under hösten utskeppades också till
Holland ett icke obetydligt parti kanoner.10
Ett annat ämne för underhandlingar var den ännu ej
af-gjorda affären med Stor Johan. v. Beuningen hade i anledning
häraf flere konferenser med Erik Oxenstierna. Denne fann
dock snart, att holländarnes sätt att gå till väga ej kunde
försvaras. Han tyckes underrättat drottningen härom, och
Kristina lät utan rådets hörande fängsla två nederländske
köpmän i Stockholm, uppteckna alla i Stockholm befintliga
holländares namn, genomsöka 20 å 30 holländares hus samt
sända en del af deras lösegendom förseglad till rådhuset.
v. Beuningen arbetade nu ifrigt på att få sina landsmän
frigifne. Det lyckades honom dock ej förr än han kunde
efter förnyade påminnelser till sin regering meddela, att Stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
