Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade att ändra Whitelockes åsigter. Erik Oxenstierna var än
mindre än fadern böjd för en allians med England, för så
vidt man ej af detta land kunde erhålla säkra
handels-förmåner. Han ansåg Holland vara en lika förmånlig
bunds-förvandt som England och synes haft större personliga
sympatier för detta land.
Den 18 mars egde den första underhandlingen rum mellan
Erik Oxenstierna och Whitelocke. Den senare hade uppsatt
ett förslag, hvilket togs till utgångspunkt vid förhandlingarne.
Enligt detta skulle fördraget endast i allmänna ordalag
utgöra en försäkran om ett vänskapligt förhållande makterna
emellan. Alla tvistepunkterna lemnades åsido och kunde
sedermera genom en svensk ambassad till England afgöras.
Erik Oxenstierna anmärkte genast detta förhållande och
förklarade sig ej vilja ingå på afslutandet af ett så föga
innehållsrikt fördrag. Han yrkade på att svenskarne skulle
tillerkännas rätt handla på Amerika, idka sillfiske i Nordsjön
och utskeppa gevär m. m. I samband därmed fordrade han,
att hvad som innefattades under uttrycket kontrabandsvaror
skulle närmare specificeras. Alla sina punkter uppsatte han
skriftligen. Whitelocke gjorde undanflygter vid alla dessa
anmärkningar, men Erik Oxenstierna uppsköt i stället
afslutandet af underhandlingarne genom allahanda
förevändningar. Det var förgäfves, som den engelske ambassadören
klagade hos drottningen, ty allt efter som tiden för hennes
afsägelse nalkades, synes hon likgiltigare för det engelska
förbundets afslutande. Det ifrågasattes äfven, att man borde
vänta till dess den nye konungen tillträd t regeringen, men
■därom ville ej Whitelocke höra talas, och han förebar såsom
skäl svårigheten i att erhålla nytt kreditiv.
Emellertid tillfrisknade Axel Oxenstierna och öfvertog
sedan underhandlingarne, ehuruväl Erik Oxenstierna
fortfarande deltog i dem. De olika förslagen dryftades, olika
orda-sätt föreslogos, men bägge parterna vidhöllo envist sina förslag.
Då under tiden fred afslutits mellan England och Holland,
och tronförändringen i Sverige hotade att för alltid afbryta
underhandlingarne, fann sig rikskanslären slutligen föranlåten
att i de ofvannäinnda punkterna uppskjuta afgörandet till en
blifvande ambassad till England, och nöja sig med det all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
