Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männa vänskapsfördrag, som Whitelocke föreslagit, sedan
detta blifvit i några smärre punkter ändradt i
öfverensstäm-melse med Oxenstiernornas önskningar. Fördraget är
date-radt den 11, men afslöts först den 28 april. De bägge
makterna lofvade hvarandra förbund och vänskap, fri handel och
skydd för hvarandras undersåtar. 15
v. Beuningen mottog med stor förtrytelse underrättelsen
om afslutandet af det nämnda fördraget, hvars närmare
bestämmelser han ej kände, och hvilket han misstänkte
innebära mer än hvad verkligen var förhållandet. Det fanns
för honom ej längre någon anledning att kvardröja i Sverige,
och med bitterhet i hjärtat lemnade han detta land, där han.
ansåg sig blifvit med falska förespeglingar uppehållen. 1Ä
Whitelocke afreste samtidigt. Han synes under den
sista tiden trädt i en mera vänskaplig förbindelse med Erik
Oxenstierna. Äfven med Ulfeldt samtalade han ofta. Denne
sökte förmå Whitelocke att i England arbeta för en
dansk-fiendtlig politik.
Fruktan för att England skulle begagna sig af Ulfeldts
förräderi och anfalla Danmark, gjorde den svenska
regeringen än mera uppmärksam på denna sin granne. Sverige
ville ej krig, tvekade för att anfalla ett land, som f. n. ej
visade någon fiendtlighet, och man insåg svårigheterna i att
bringa till underdånighet ett gammalt, fritt rike, men Sverige
var tillika oroligt för att någon af sjömakterna skulle fatta
fast fot vid Öresund och ville vara på sin vakt. Ställningen
till Polen och Tyskland var äfven oklar. Man ville
undvika ett krig, som man dock anade skulle komma. De forna
bundsförvandterna, Generalstaterna och Frankrike hade
förlorat sin betydelse, England och Spanien stodo Sverige
närmare, men man var dock betänksam för att alldeles
öfver-gifva de gamla hjulspåren. Den store rikskanslären, biträdd
af sin son, skötte ännu den svenske diplomatien och hade alla
dess trådar i sin hand. Någon större meningsskiljaktighet i
politiskt afseende mellan honom och drottningen synes ej
förefunnits, och båda tyckas äfven varit eniga i att vänta för
afgörandet på det ögonblick, då Sverige skulle i Karl Gustaf
erhålla en ny, kraftfull konung. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
