Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verldens förundran och varit föremål för de mest olika
utläggningar, var Erik Oxenstierna tvifvelsutan närvarande,
men han officierade icke. Det är känd t, att den gamle
riks-kanslären ej orkade eller kanske snarare ej hade mod till att
tala å ständernas vägnar, då Gustaf Adolfs dotter lemnade
styrelsen. Anmärkningsvärdt är, att Shering Rosenhane och
ej sonen Erik Oxenstierna talade istället för rikskanslären.
Hvad riksdagen angår, så behandlades vid densamma
hufvudsakligen ärenden, som stodo i samband med
drottningens afsägelse. Erik Oxenstierna nämnes ej i
riksdageför-handlingarne, antagligen biträdde han sin far vid riksdagens
ledning. Det nämnes i protokollet, att han öfverlemnade till
adeln i riddarhusarkivet uttagna för riksdagen nödiga akter.
Han har äfven undertecknat riksdagsbeslutet af den 20 juni
1654 samt en af de inlagor, hvilka Axel Oxenstierna å rådets
vägnar inlemnade på riddarhuset i syfte att afstyrka
drottning Kristinas tronafsägclse, och hvilka där upplästes den 22
maj. Möjligen skulle han ock varit bland de rådsherrar, som
uppgjorde de närmare bestämmelserna rörande drottning
Kristinas underhållsländer, för såvidt underhandlingar därom
fördes med Karl Gustaf. Alla närmare underrättelser om
deras gång saknas.
Underhandlingarne med rådet och ständerna fördes
däremot hufvudsakligen af Axel Oxenstierna, ehuru troligtvis
hans son i dem deltog. Med all vördnad för sin drottning
stod rikskanslären vid detta tillfälle troget på rikets bästa
och värnade mot hvarje afsondring af dess område. Frågan
om drottningens underhållsländer kom också att beröra
reduk-tionsfrågan, hvarigenom den blef ytterligare ömtålig.
Rikskanslären råkade vid detta tillfälle ånyo ut för drottningens
vrede. En gång lär hon till och med förgått sig till den
grad, att Axel Oxenstierna genast ville lemna hofvet och
endast lugnades genom att hon lofvade honom, att hans
äldste son skulle blifva riksmarskalk och den andre hans
efterträdare såsom rikskanslär.8
Oxenstiernornas förhållande till den nye konungen var
det allra bä6ta. Denne vördade och älskade den gamle
rikskanslären och hyste förtroende för hans yngste son. Den
ställning, som Karl Gustaf skulle komma att intaga till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
