Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den yttre politiken kräfde tvifvelsutan främst hans
uppmärksamhet. Till följd af sitt nya ämbete måste han dock
göra sig fullt förtrogen med och intaga en bestämd ståndpunkt i
alla de frågor, som skulle vid en blifvande riksdag afhandlas
och sålunda äfven i den vigtigaste af dem —
reduktions-frågan. Det var desto mera af nöden, som riksskattmästaren
M. G. de la Gardie i förslagens uppgörande och staternas
granskning icke synes tagit någon betydande del.
Erik Oxenstierna är ej 1655 en så afgjord motståndare
till en reduktion, som han var 1650. Förhållandena äro nu
förändrade, den ståndpunkt man då innehade var ej längre
hållbar, yttrade han själf under riksdagens lopp.
Gods-afsöndringen hade under Kristinas sista regeringsår tagit en
för all ordnad styrelse hotande utsträckning. En reduktion
var nödvändig, för såvidt en regering skulle kunna föras,
och med alla de svårigheter för ögonen, hvartill ett
besin-ningslöst slöseri med gods hade fört, kunde ingen neka
nödvändigheten af att en gräns sattes för en oförnuftig
gods-afsöndring.
Af Erik Oxenstiernas hand finnes ett koncept, som visar
till hvad omfattning han tänkte sig reduktionen, så att den
vore »rättmätig, fogeligast till publika riksens och private
invånares nytta och säkerhet och med största fog*. Gods på
»de förbudneste orter», d. v. s. gods som för staten voro
omistliga, för såvidt den skulle uppfylla sitt ändamål, borde
mot betalning reduceras, om de voro köpta eller förpantade;
voro de donerade, skulle det ställas i konungens skön, om
han ville indraga dem eller ej. Allodialrätten skulle upphäfvas,
och gods hädanefter bortgifvas endast såsom län, expectanser
afskaffas, d. v. s. löften om erhållandet af gods vid innehafvarens
död skulle göras kraftlösa. Vidare borde alla donationsbref noga
granskas för att förekomma allehanda underslef. Af de indragna
godsen skulle en del stanna under kronan »liksom ett Upsala
öde», en del åter kunde doneras åt enskilda, ty blifvande
konungar borde också hafva något att gifva åt sina
ämbetsmän. Denna reduktion skulle således medföra reda i
förvaltningen, men var ej egnad att fylla den herskande bristen.
Därtill tänkte sig kanslären höjda skatter, möjligen också ett
blifvande krig. Mot hvarje ytterligare godsindragning reser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
