Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan, utan att det varit reduktionen af de omistliga godsen,
som först varit ämnet för rådets öfverläggningar och att
man sedan öfvergått till frågan om expektanser och
allodial-gods förvandling, allt i öfverensstämmelse med det förslag, som
af Erik Oxenstierna uppsatts och för hvilket ofvan redogjorts.
Under rådets öfverläggningar framhöll rikskanslären
nödvändigheten af att för godsindragningen en bestämd
utgångspunkt i tiden faststäldes, och det synes varit han, som
föreslog Gustaf Adolfs dödsdag såsom den lämpligaste
»terminus a quo». Hans argument voro, att man ej kunde vid
en reduktion gå »in infinitum», att i Gustaf Adolfs tid hade ej
gods donerats till den grad utan åtskilnad som i Kristinas,
att många drottningens bref stredo emot hennes egna
resolutioner, och att det slutligen vore »ett fundament i lageri, att
den konung, som efterkommer, har makt att konfirmera de
gods, som äro gifna af prædecessoren, men kan ej gå längre
tillbaka».
Rikskanslären framhöll äfven, huru »det var rådeligt, att
publikum och privatum vore så åtskildt, att hvar och en
visste sitt och hvad man possiderade, att det vore utan
fruktan och med säkerhet för landets kulturs skull»; han
önskade, »att utaf denna nuvarande oordning kunde göras en
ordning, och att alla saker kunde sättas uti sitt rätta lag
och skick.»
Indragningen af expektanser förordades varmt af
rikskanslären. Om också några expektanser, mente han, voro
billiga, voro så många flere obilliga och dessutom till de
enskildes skada, »emedan de, som hade döttrar, fortoges
lägenhet förskaffa sina mågar samma gods». Expektanserna
framkallade dessutom hat och förbittring, hvarigenom godsens
odling försummades, och detta sista var för Oxenstierna ett
starkt skäl, ty att godsen i de flesta fall sköttes bättre under
adeln än under kronan var ett af honom liksom af hans fader
ofta anfördt argument mot en vidsträckt reduktion. Krister
Bonde framhöll äfven, att expektanserna voro emot lagen,
enär ingen konung egde rätt att disponera för sina
efterträdare.
Upphäfvandet af expektanser var likväl förenadt med
flere praktiska svårigheter, som äfven togos af rådet i öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
