Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägande. Först och främst beslöts undantaga från reduktionen
de stora länen d. v. s. gref- och ’friherreskap, som voro
gifna på expektans, vidare de expektansbref, hvilkas
inne-hafvare redan före konungens tillträde till regeringen träffat
öfverenskommelse med egaren, samt slutligen de som af
kronan köpt expektanser.
Rådet öfvergick sedan till behandlingen af frågan om
allodialgodsens förvandling till länegods eller s. k. Norrköpings
besluts gods. Erik Oxenstierna påvisade, hurusom Norrköpings
beslut af 1604,’ om att godsen endast skulle ärfvas på
mansidan, vore en stor fördel för familjerna, och att detta
riksdagsbeslut borde hållas i helgd äfven af det skäl, att intet
bättre bevis än detta beslut kunde anföras emot dem, som
yrkade på en allmän reduktion, emedan godsens abalienation
däruti icke förbjudes utan allenast fastställes inom vissa
gränser. Rikskanslären framhöll sedan, att de gods, som på
detta sätt indrogos, borde sedan af kronan användas för att
belöna förtjenta personer.
Erik Oxenstierna uppsatte dock för att föreläggas
konungen åtskilliga inskränkningar i denna punkt till adelns
förmån. Så skulle af Norrköpings beslutgods gifvas »ett
visst kvantum» till morgongåfva enligt 1644 års
riksdagsbeslut; om någon hade uppodlat gods, h vilka enligt den nya
ordningen skulle blifva länegods, kunde kan få behålla dessa
såsom allodialgods och i stället förvandla andra allodialgods
till länegods, eller också borde han för odlingen erhålla
ersättning; om någon köpt länegods för 41/2 % skulle han få
behålla dem, och kronan söka ersättning endast hos säljaren;
vidare borde döttrarne erhålla af länegodsen vissa förmoner;
den som köpt dessa gods fria för 9 % borde ega rätt att
få behålla hälften af godset såsom allodialgods, och
slutligen borde åt ingen ofrälse man gods gifvas annat än på
lifstid.
Det var den 22 mars, som rikskanslären uppläste inför
rådet dessa forslagspunkter. Följande dagen uppträdde han
och rådet i det sekreta utskottet för att där enligt konungens
befallning »diskurera om den inländska statens tillstånd och
tarfver». Rikskanslären började med att i allmänna ordalag
tala om statens behof och medlen att fylla dem, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
