Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikskanslären föreslog äfven, att presternas gärd skulle höjas,
en viss taxa sättas på domar och expeditioner, som utgåfvos
af kollegierna, och de revisionspenningar, som erlades, då
hofrättens domar icke godkändes, hemfalla till kronan. Han
understödde äfven förslaget om att en arfsskatt skulle
erläggas till kronan vid erhållande af sidoarf. Det föreslogs
äfven, att besparingar i staten borde försökas, men de torde
visat sig omöjliga att genomföra. Däremot uppsattes
förslagen om tullar och acciser i en promemoria, som sedan
diskuterades af stånden i sammanhang med bevillningen.
Alla dessa förslag kunde dock ej täcka statsbristen, och den
måste likväl täckas. Detta betonas allvarligt af rikskanslären
vid rådets sammankomster. Räntornas »excolering» syntes
ej kunna oaktadt alla förslag uppbringas till mer än 100,000
rdl., möjligen 150,000, och då den föreslagna reduktionen
äfven beräknades till 100,000, återstod 200- eller 150,000,
som skulle på något annat sätt anskaffas. Presidenten i
Kammarkollegiet, Herman Fleming, yrkade, (6 april) att af
de donerade godsen skulle gifvas hela gärden,
byggnings-och salpetershjälpen samt att gammalt frälse skulle
kontri-buera med 2 daler af hvart mantal. Rikskanslären gillade
ej detta förslag. »Man skulle intet begynna, utan det som
kunde bringas till ända». Adeln hade för att slippa gärden
afstått från sin tullfrihet. Skulle nu gärden erläggas, kräfde
ståndet säkert att återfå tullfriheten. Fleming föreslog då
i stället, att adeln skulle gifva igen så många gods, som den
föreslagna gärden kunde inbringa, och sedan erhålla
konfirmation på det öfriga. Ej häller detta vann bifall.
Oxenstierna ogillade dock ej en beskattning, men han ville ej,
att ståndet skulle åtaga sig densamma under någon af de
gamla skattetitlarne, ty han insåg tvifvelsutan faran i att en
tillfällig kontribution kunde blifva ständig varande. Redan
den 9 april föreslog han i samband med ofvannämnda
reformer för räntornas ökande en kontribution på 150,000 rdl.
Han framkastade äfven ett förslag om att afstå vid
läne-godsens konfirmation en del af dem såsom »en recognition»
för att erhålla det öfriga allodialt. Rådet kunde likväl nu
endast ena sig om att adeln på några år afstod sin del af
boskapspenningarne, och att skjutsfärdspenningarne höjdes.4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
