Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen hade emellertid redan varit längre än vanligt
samlad, och nya förslag till täckande af statsbristen borde
ofördröjligen till ståndet inlemnas i sammanhang med
förslag om huru de omistliga godsen skulle indragas. Flere
dylika framstäldes äfven af konungen och af medlemmar af
rådet. Antingen skulle y4 af alla från 1633 donerade gods
indragas, likaså alla gods på forbudne orter, hvarvid
innehaf-varen likväl skulle få ersättning till 3/4 af genom
fjerde-partsreduktionen erhållna gods, eller också skulle man
specificera omistliga eller mindre omistliga gods, indraga de förra
utan ersättning, samt slutligen fylla bristen genom
kontribu-tion af 200,000 rdl. Då de bortdonerade godsen värderades
till 600,000 rdl., skulle kronan sålunda enligt det första
alternativet endast erhålla 150,000 rdl., men konungen föredrog
dock detta, emedan det gaf honom en säkrare om ock
mindre inkomst. Om den först påtänkta ersättningen nämnes
likväl ej i följande förhandlingar, utan rikskanslären föreslog
slutligen å konungens vägnar ett alternativt förslag:
antingen gifva tillbaka V4 af de donerade godsen eller en
kontri-bution. Underhandlingarne härom beteckna det andra skedet
af reduktionsfrågans behandling 1655.
Inför detta kongliga ultimatum bröto sig meningarne
skarpt. Intetdera af förslagen behagade rådets flertal.
Visserligen kunde de fleste medgifva, att en reduktion, som
skulle drabba alla lika, borde framkalla mindre afund och
ovilja än den, som blott drabbade innehafvarne af de
omistliga godsen, hvilka dock ej alla innehades med orätt,
visserligen var det tydligt, att vinsten genom en allmän reduktion
vore lättare att beräkna, skulle täcka utgifterna och
slutligen göra en förhatlig men nödvändig kontribution onödig,
men mot alla dessa skäl stod detta enda: »konungeiis hand
och segel skulle brytas». Konsekvenserna häraf kunde ej nog
skarpt framhållas. Tydligast uttryckas dessa farhågor i ett
betänkande, skrifvet, antagligen af Krister Bonde, just då
frågan om fjerdepartsreduktionen var före i rådet.
»Hvar och en», heter det där, »som sine donationsgods
besitter, poseiderar dem igenom det skäl, som man allestädes
i verlden håller för det endaste, hvar uppå all fides och
in-tegritas består, som är kongl. hand och segel; densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
