Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde åtaga sig medlarkallet. I det längsta hade Karl
Gustaf hållit sig ifrån stridigheterna, låtit andra handla och ej
gifvit några löften åt någondera sidan. Hans kraft och
anseende voro därföre ej förnötta, utan hans ord blef utan
motsägelse det afgörande.
Redan den 18 juni infann sig konungen i rådet. Han
redogjorde för ställningen, påvisade, huru de ofrälse stånden
ville ha en ransakning före stadgan och ej tvärtom. Beslut
måste fattas, ty regeringen kunde ej skötas utan medel. De
omistliga godsen borde i alla händelser indragas, med det
öfriga kunde anstå till dess en ransakning skett, hvarefter
en stadga kunde uppgöras. Konungen önskade föröfrigt
höra rådets mening, oeh dess medlemmar uttalade hvar och
en sin åsigt. Två olika uppfattningar kunde skönjas. Å
ena sidan yrkade man, att konungen skulle hos de ofrälse
stånden genomdrifva stadgans antagande i dess nuvarande
form, å den andra, att man skulle nöja sig med
»fundamentet» till reduktionen, som var sjelfva reduktionsforslaget,
men i afseende på »executionen» d. v. s. reduktionsstadgan
borde man uppskjuta till en ransakning vore verkstäld.
Under tiden kunde en kontribution gifvas. Detta var Erik
Oxenstiernas uppfattning, Shering Rosenhane talade främst för den
förstnämnda meningen. »Intentionen hafver fuller varit»,
yttrade rikskanslären, »att ställa riksens räntor i ett bättre skick
förmedels en skälig reduktion, men efter sådant intet för
denna hastighetens skull skall väl låta göra sig, och en
ransakning tyckes vara nödig promittendo, vore det nog, att
fundamenta vore för denna gången lagda till reduktion.
Behagade eljes Kongl. Maj:t själf låt ständerna komma för sig,
skulle det hafva så mycket större eftertryck hos dem».
Konungen lofvade göra detta, sedan han ytterligare öfvervägt
frågan. Han ville ej bruka »auetoritate regia simpliciter
och utan rätt fundament», ty han »kunde intet mera
favorisera det ena ståndet än det andra».
Följande dag fortsattes diskussionen i rådet öfver detta
ämne. »Intentio hafver varit», yttrade rikskanslären, »att
hjälpa kronan dock med minsta kronans besvär; det kan bäst
erhållas, när ransakning föregår. Därföre vore det bäst, att
saken därpå blefve, och interim utginge någon hjälp, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
