Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast den mest bindande nödvändighet och konungens starka
påtryckning tvinga honom att föreslå en reduktion, som
skulle bryta konungens »hand och segel». I det längsta
föredrager han en kontribution, hvilken han, liksom Axel
Oxenstierna före honom, ej anser vara förnedrande för adeln.
Adeln skulle såsom rikets första stånd ha ej blott rättigheter
utan ock skyldigheter. Ordning, sparsamhet och
offervillighet var den grund, hvarpå staten skulle byggas. När det
slutligen visar sig omöjligt att undvika denna reduktion, är
det Oxenstierna, som söker göra den så måttfull som
möjligt, som i flere fall afgör dess bestämmelser och som gifver
den genom sitt medlande förslag dess slutliga form. För
öfrigt visar den unge rikskanslärens uppförande det
förtroende han satte till sin konung och den vördnad han hyste
för det kungliga prerogativet. På samma gång är han i
allt ytterligt mån om de högadliga privilegiernas helgd, i
hvilket afseende han går längre än sin fader och mera
närmar sig Per Brahes ståndpunkt.
Hade Erik Oxenstierna kommit att deltaga i den
blif-vande förmyndarstyrelsen, torde hans uppfattning närmast
öfverensstämt med Gustaf Bondes. Måhända hade de
gemensamt bildat ett parti, som fört Sverige in på en partiel
reduktion. Oberäknelig är den utveckling, som Sveriges inre
och yttre historia under en sådan ledning hade erhållit. Som
förhållandena nu kommo att gestalta sig, gäller hvad som
Geijer yttrat om Axel Oxenstiernas ställning till reduktionen
äfven om Erik Oxenstiernas: »Sveriges framtid bestämdes
utan honom och emot honom».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
