Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Erik Oxenstierna hösten 1654 mottog ledningen af
Sveriges yttre angelägenheter var den europeiska politiken
stadd i ett ganska kritiskt skede.
Europa hade nämligen genom freden i Osnabriick och
Miinster ingalunda inträdt i en ny æra af lugn och
utveckling, utan tvärtom rådde under den närmast följande tiden
stor osäkerhet inom alla förhållanden. Den beryktade
kongressen hade lemnat många frågor sväfvande, hvilka fordrade
ett afgörande. Tyskland erbjöd fortfarande det vidsträcktaste
fältet för den då rådande konjekturalpolitiken, men äfven
andra stater gåfvo rikliga tillfällen till utvidgningslystna
grannars inblandning. Hvad åter angår de förändringar i Europas
politiska förhållanden, som genom kongressen faststälts, så
hade de ej ännu fått tidens och vanans sanktion, utan det
afgjorda kunde lätt omigen afgöras. Det habsburgska husets
hegemoni var visserligen krossad, men de makter, hvilka
utfört detta verk, Frankrike, Generalstaterna och Sverige, hade
ej ännu konsoliderat sin nyvunna maktställning, och deras
inre förhållanden voro af en eller annan orsak osäkra och
svaga. Kriget mellan Frankrike och Spanien fortfor och
kunde framkalla nya konflikter. England och Kyssland
började vid denna tid få en större betydelse och invecklade
ytterligare de politiska problemen. Det religiösa intresset
åberopades ännu någon gång, men det var nu endast en
tom fras, vid hvilken ingen fäste afseende. Däremot hade
handelsintresset erhållit en förut okänd betydelse.
Sveriges politiska ställning bestämdes vid denna tid
främst af dess förhållande till Tyskland och Polen. Emot
dessa stater hade Sverige allt sedan 1648 fullföljt en
konservativ fredspolitik, och emot den förstnämnda makten före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
