Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns intet skäl att ändra den antagna hållningen.
Tyskland hade visserligen ej ännu uppgifvit alla förhoppningar
att kunna omintetgöra eller åtminstone försvaga betydelsen
af de fördelaktiga fredsbestämmelser, som Sverige under den
förflutna tiden förskaffat sig genom sina segrande vapen,
men de olikartade intressen, hvilka herskade inom detta
aggregat af stater, som kallades det tyska riket, lemnade
rikliga tillfällen för den svenska diplomatien att häfda de
erhållna fördelarne och förhindra ett fiendtligt utbrott. De
under slutet af Kristinas regering utbrutna tvistigheterna
med Bremen invecklade ytterligare Sveriges tyska politik,
och Karl Gustaf befarade vid sin tronbestigning, att dessa
tvister kunde blifva begynnelsen till ett upprifvande af den
vestfaliska freden. Genom Königsmarcks krigslycka och
Sveriges försigtiga politiska hållning bilades dock dessa
tvistigheter inom kort. Långt större svårigheter erbjöd
ordnandet af Sveriges förhållande till Polen. Besittningsrätten
af Livland var endast tryggad genom ett stilleståndsfördrag,
som löpte till ända 1661, och alla försök att erhålla en
evig-varande fred hade visat sig outförbara, sedan Sverige låtit
tillfället gå sig ur händerna att sluta en fördelaktig fred
med Polen samtidigt som freden slöts med Tyskland.1
Ytterligare anledning till missförstånd uppstod, då Johan
Kasi-mir ej ville erkänna Karl Gustafs rätt till svenska tronen.
Emellertid kommo tid efter annan underrättelse till
Sverige om den polske konungens usla styrelse, ryssarnes
flendtliga framträngande i landet och republikens vanmakt.
Under sådana förhållanden blef det mer och mer för Sverige
en oafvislig pligt att ej försumma det lämpliga tillfället att
bringa ett slut på de omtvistade frågorna med Polen.
Liksom i den inre så hade ock i den yttre politiken
Kristinas tronafsägelse och Axel Oxenstiernas genom hans
ålder lättförklarliga obenägenhet för förändringar till en tid
uppskjutit hvarje afgörande. En ny kraftfull konung och
en ny rikskanslär måste dock anse såsom sin första omsorg
att bringa fäderneslandet ur det osäkra läge, hvari det trots
alla segrar befann sig. Ett dröjsmål kunde blifva ödesdigert.
Polen och Ryssland voro ännu söndrade, och inga allianser
voro mot Sverige ännu ingångna, ehuru väl man väntade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
