Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obekanta. Johan Kasimir synes undvikit ett sammanträt
fande med Kock och visade ingen benägenhet att nedsätta
sina fordringar, om ej Sverige med Polen förenade sina
vapen mot Ryssland. 6
Hvad åter angick den af Canaziles utlofvade
ambassaden, så hördes däraf intet under hela sommaren och hösten
1654. Detta var desto underligare, som redan före dennes
afresa underhandlaren i Liibeck, Goraiski, utsetts till am*
bassadör vid en blifvande beskickning till Sverige.
Oroande underrättelser om den svenske konungens
rustningar kommo tid efter annan till Polen. Man hade
visserligen ej velat sluta en evigvarande fred på de hårda vilkor,
som svenskarne ansågos fordra, men å andra sidan kunde
man under den allmänna oredan icke annat än högeligen
frukta ett brytande af stilleståndet. Johan Kasimir beslöt
för den skull i slutet af 1654 att afsända sin kammarjunkare
Morstin för att genom honom erhålla närmare underrättelser
om svenskames planer. Efter det sätt, hvarpå Canaziles
mottagits och afskedats i Sverige, måste det anses vittna
om föga politisk takt, att Johan Kasimir afsände ytterligare
ett sändebud utan fullmakt att af handla om fred. Afven å
dennes först framlemnade kreditiv var titulaturen ej
öfver-ensstämmande med de svenska fordringame, men han
framlade då ett dublettexemplar, som han hade medfört och på
hvilket svenskarne ej kunde finna någon anmärkning utom
på sigillet. Det innehöll svenska riksvapnet, och man visade
däröfver stor förtrytelse. Morstin urskuldade sig med att
detta sigill hade användts af förbiseende, hvilket var ganska
möjligt. Säkert är, att Kocks ofvan anförda instruktion
visar, att den svenska regeringen med hemligt välbehag såg
detta det polska kansliets försumlighet.
Morstin blef emellertid ej emottagen af konungen. Det
lemnades åt Oxenstierna att underhandla med honom.
Konungen och Oxenstierna torde ej varit af alldeles samma
mening i afseende å sändebudets mottagande, ty den senare
ansåg, att sändebudet borde med vänlighet och
uppmärksamhet bemötas, så att Sverige ej skulle få sken af att ensam
gifva anledning till krig. Konungen ansåg detta mindre
nödigt och ville ej häller, att man skulle yrka på en ambassads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
